Bröstaktivister ”viftar med tuttarna” åt viftande med skenheliga måttstockar. Att mäta kroppens värde i centimetrar och andra märkliga uttalanden som Anna E. Nachman viftar med på SVT Opinion får stå för hennes ignorans.

Att klä sig för att tilltala ska vara ett fritt val. Att skydda sig från andras blickar ska vara ett fritt val.

En tjej på Valhallabadet i Göteborg undrade nyligen ”varför måste jag ha topp på mig, ingen kille har ju det”, och stoppades från att bada med argumentet ”det är för att alla ska trivas och känna sig trygga”.

En otäckt fjortonårig tjej ska inte bemötas som något otäckt! Det är ett sexuellt övergrepp.

Fatta den uppenbara könsdiskrimineringen, och släpp kampen för att vidmakthålla att ena halvan av mänskligheten inte får exponera sina bröstvårtor.

Nachman insinuerar i sin debatttartikel att tid till bröstaktivism inte går att kombinera med engagemang i det världspolitiska läget, tar till klassiska härskartekniker och kallar protester mot könsdiskriminering för gnäll, samt ger förminskande råd om vilka strider som är viktiga och vilka strider som är trams.

Bröst är inte allt vi lägger vår energi på, och syftet är inte att tvinga dig ur din badklänning Nachman! Du kan ha din period i livet då du vill simma i din modesta badklänning.

En feminist kan vilja förändra världen. En som kallas kille kan vilja ha bikintopp på sig. Och vi kan ha ett samhälle där badvakter slipper vara moralvakter.

I både Bibeln och Koranen är olydnad, det vill säga självständighet från Herrens order, förknippat med valet mellan att skyla sig eller inte skyla sig. Återgett i Syndafallet och Arvssynden när Adam och Eva förskjuts ur Paradiset.

Vi påstås ha ärvt en syndighet, och det är djävulen, kvinnans lockelse och den sexuella driften som får representera det dåliga, medan mannen lägger skulden på kvinnan och åberopar oskyldighet.

Det vi ärvt är att kvinnan under vakande ögon skuldbeläggs för manliga blickar och sexualitet, i stället för att män liksom kvinnor förväntas ta egenansvar för att hantera sin sexlust.

Att motverka det ärvda tankesättet är viktigt för att motverka hedersvåld och mäns våld mot kvinnor. Det är motsatsen till trams. Och ska läras ut från tidig ålder, med vuxna som goda förebilder.

Somliga verkar mena att sexualitet inte ska finnas i offentliga miljöer, och har missat att bortom burkan kunna tända på hår, munnar, magmuskler – eller kanske ben och bikinitoppar!

Avklädda kroppar på reklampelare, och ramaskri över ammade bröst, berättar om dubbelmoral.

Argumentet ”jag vill ha friheten att slippa se nakna kvinnobröst” håller inte.

Det är lika dåligt som att säga ”jag vill ha friheten att slippa se tjocka, håriga, gamla män, eller något annat jag inte gillar”. Det finns alltid något att täcka för den som tycker att andra är ansvariga för ens egna tankar.

Med de abrahamitiska religionernas berättelser om kvinnans och mannens skapelse och syndighet, följer idén om att vi antingen är kvinnor eller män, vilket Nachman också hävdar.

I verkligheten känner sig somliga väldigt tydligt som kvinna eller man, medan ett stort flertal kan känna sig som lite av varje i olika situationer. Andra vet tydligt och klart att de är varken eller, eller är en kvinna i en manligt kodad kropp, eller tvärtom.

I uppdaterade kulturer där garderoben hålls öppen för att inte unkna, så är det allt mer accepterat att inte alla är heterosexuella eller identifierar sitt kön med sin kropps utseende.

Av detta följer att för den som frigjort sig från homofoba dogmer och binära tvångsföreställningar, så kan det med Nachmans ordval kallas Trams; att det i badhus i vårt samhälle fokuseras specifikt på kvinnobröst.

Fakta: I och utanför omklädningsrummen där kvinnor, män och icke-binära vistas med sina olika sexuella preferenser kan allas bröst vara både sexuella och asexuella.

Anna, de personliga skillnaderna är en njutning och krydda som ska värnas och främjas, utan att tvinga in individer i förutbestämda mallar och kläder.

Regler om klädsel ska vara samma för alla kön – allt annat är diskriminering.