Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Kraftig överrepresentation av män i våldsanvändning”

Beväpnade maskerade attentatsmän utanför kontoret till satirtidningen Charlie Hebdo.

KÖPENHAMN · ”Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Män, särskilt unga män i åldern 15-29 år, är överrepresenterade i misshandels- och sexualbrott. Det samma gäller för terrorbrott”, skriver Gudrun Schyman (FI).

Gudrun Schyman
Partiledare Feministiskt Initiativ

Terrorattentat skapar vågor av oro och rädsla som sköljer genom Europa. Det som har inträffat är fruktansvärt. Vi ser ett allt hårdare samhällsklimat som leder människor till desperata åtgärder.

Det finns de som nu talar för stängda gränser, att vi ska minska den fria rörligheten inom Europa och inskränka den internationella asylrätten.

Det höjs röster som menar att hotet kommer ”utifrån” och ska lösas genom ökade gränskontroller och ökade polisiära insatser. Problemet i vårt samhälle är inte invandring, problemet är rasism.

Problemet är inte den judiska befolkningen, problemet är antisemitism. Problemet är inte den muslimska befolkningen, problemet är islamofobi. Problemet på svenska gator heter inte tiggare utan en djupt rotad antiziganism.

Att möta terrorhandlingar med upptrappat våld och ökad militarisering av ordningsmakten leder till en ond cirkel där våld föder ännu mer våld. Nu om någonsin är det viktigt att inte frångå demokratiska principer, att inte inskränka friheter och rättigheter.

Begränsad yttrandefrihet och ökad övervakning ger bara skenbar kontroll.

Att hasta fram nya regleringar och att öka gränskontroller är inte en lösning på grundproblemet utan leder tvärtom till ökad misstänksamhet och rädsla.

I stället måste vi stärka arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter och arbeta aktivt för att öka delaktighet och minska diskriminering.

En grundproblematik är våldet. Vi behöver analysera hur våldet finns i våra liv också när det inte exploderar i terrordåd.

Alla fakta visar att män, särskilt unga män i åldern 15-29 år, är överrepresenterade i misshandels- och sexualbrott. Det samma gäller för terrorbrott. Män är överrepresenterade.

Också i det alltmer beväpnade gängvåldet i storstäderna, där det handlar om konkurrens och kontroll av revir. Också inom idrottsvåldet. Vilket lag är störst, bäst och vackrast? Det kan man slåss om.

Det tog en mans liv i Helsingborg förra året. Eller så gäller det geopolitiskt viktiga territorier i den internationella säkerhetspolitiken. Makt och kontroll ska upprätthållas genom hot om våld eller utlöst våld, då i militär form.

Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Föreställningar om maskulinitet hänger intimt ihop med våld, militarism och nation.

Unga behöver hjälp för att förstå och kunna utmana de traditionella manliga normerna. Då behövs det andra arenor än näthatets anonymitet. Förskolan och skolan är centrala arenor för normkritik men också fritiden måste kunna ge mer.

Var finns idag sociala sammanhang som ger gemensamma erfarenheter? Var är de fritidsgårdar som förr fångade upp förortens pojkar och fick en hel del av dem att kanalisera sina frustrationer i musik och teknik.

Visst fanns det kritik mot att killarna tog över på tjejernas bekostnad men det problemet gick att diskutera. Där och då. Nu är det tomt och tyst. I tystnaden frodas osäkerheten. Tryggheten blir det traditionella rolltagandet.

Vi behöver skärskåda hur våldet ser ut i vardagen, när allt är ”som vanligt”, för att kunna förstå vad som händer när det blir katastrof. Vi måste våga se samband och sammanhang. Våldets syfte är alltid det samma.

Det handlar om att sprida rädsla för att få makt och kontroll. Det gäller i nära relationer, i samhälleliga relationer och i internationella relationer.

Därför måste vi fördöma våldet. På alla nivåer.

Det betyder att ta ett modigt och nödvändigt steg framåt i en tid som präglas av rädsla.

Terrordådet i Köpenhamn

Mer i ämnet