Eftersom Andreas Samuelsson i sin debattartikel på SVT Opinion säger att vi ska prata med romerna, inte om dem, så gjorde jag just det.

Jag översatte hans text till en kvinna jag umgås med, som är rom från Rumänien. ”Herregud, tror han att vi är små barn, fast utan förstånd” var hennes respons.

Alla som tigger är inte romer. Alla som är romer tigger inte. Att så konsekvent koppla ihop begreppen ”rom” och ”tiggare” är inte bara kontraproduktivt, det är direkt rasistiskt.

Det är dock ett vanligt sätt för kyrkligt engagerade aktivister att uttrycka sig, även om det givetvis finns olika skolor även där.

Den första kyrkligt engagerade jag träffade slog ut händerna där vi stod i tältlägret, och utbrast ”jag är som en far för dem”. Verkligen… det här är vuxna människor, som tagit beslutet att åka långt ifrån sina barn, för att ge dem möjligheten att gå i skolan, att slippa svälta, och att ha värme.

Att förminska vuxna intelligenta människor som upplevt umbäranden vi aldrig behövt reflektera över är oerhört provocerande. Det sista Europas tiggande romer behöver, ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv, är att de människor som solidariserar sig med dem ser dem som barn.

Frågan om romer i Europa är inte en fråga om kärlek, eller att vara som en förälder för dem. Det är en fråga om mänskliga rättigheter.

De romanitalande folken har varit förtryckta sen vi kom in i Europa. I Rumänien förslavades många. Ett slaveri som varade från 1300-talet fram till 1856. De människorna som tigger på våra gator är ett förslavat nomadfolk.

Det är i grund och botten mitt folk. Som tillhörande resandefolket, så är jag en av dem som lyckades smita undan Rumäniens slaveri, och hamnade här.

De som inte har samma tur sitter med en pappersmugg och tigger utanför din lokala mataffär.

Man behöver inte älska människor för att visa solidaritet. Jag jobbar aktivt för att tiggarna där jag bor ska få en bättre verklighet. Jag älskar dem inte alla. En del av dem gillar jag inte ens.

Det är ju så med människor. En del är rosor och en del är arslen. Det är en mänsklig rättighet att bete sig som ett arsle också.

Jag har lite svårt för ”den enda lösningen”. Visst är det kanonbra att starta projekt i Rumänien, och hjälpa på plats.

Men det får katastrofala konsekvenser om folk slutar ge pengar i de framsträckta pappmuggarna på stan.

Barnen i Rumänien kan inte vänta på att vi ska hjälpa till att binda relationer och hjälpa folk att ”resa” sig och komma in i en gemenskap och därigenom skapa strukturer för eget företagande.

De behöver mat, mediciner och ved till värme nu så att de inte svälter och fryser ihjäl. Det är ett akut behov, och det är oansvarigt att bortse ifrån det.

Du, Anders Samuelsson, säger att du tycker att det är konstigt att romerna har så lite att säga i debatten om romerna. Det här är ett svar. Jag tillhör det romanitalande folket, och jag tycker att din utgångspunkt är fel.

Om vi någonsin ska kunna göra något åt problemen måste vi börja med att behandla Europas tiggande romer som vuxna ansvarstagande människor.

Inte som barn som inte vet sitt eget bästa.