Mattias Gardell och Dror Feiler har länge behandlat Israel som världens jude.
Därför är de kanske inte rätt avsändare för den solidaritetsyttring över den islamistiska terrorns offer som de tillsammans med två andra debattörer skrev den 16 februari på SVT Opinion; ett ställningstagande som ekar tomt i den digitala rymden.
Det kanske tydligaste exemplet på den negativa särbehandlingen av Israel som ofta tar sig antisemitiska uttryck är Ship to Gaza-kampanjerna, där både Mattias Gardell och DrorFeilerhar varit och är djupt involverade.
De internationella organisationer som Ship to Gaza samarbetar och har samarbetat med bär på en tung last av judehat. Det gäller Freedom Flotilla Coalition som har förknippats med terrororganisationen Hamas.
Turkiska IHH är allmänt känd som en organisation som flera gånger inte tvekat använda sig av ett antisemitiskt budskap och bland annat har haft kopplingar till Union of Good som i sin tur har kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Och så vidare.
Detta är självfallet inte okänt för Mattias Gardell och DrorFeiler eller för alla de andra mer eller mindre namnkunniga personer som deltagit i Ship to Gaza. Problemet är att de struntar i det.
Därmed blir deras roll och deras ansvar tämligen tydligt. De väljer medvetet att agera i ett sammanhang där antisemitism förekommer och väljer att samarbeta med antisemitiska organisationer.
I dag har Israel ofta fått ersätta den roll som juden hade i tidigare antisemitism. Klassisk antisemitism riktade sig mot fiktiva judar men drabbade de verkliga judarna.
Skulden över Förintelsen gjorde emellertid en öppen antisemitism svårare. Men efter 1967 års krig då Israel blev en ockupationsmakt förändrades klimatet. När Israel visade sig militärt starkt och palestinierna blev offren lättades den europeiska skulden över Förintelsen.
I en accelererande takt tilltog antisemitismen men denna gång i nya former. Nu blev det möjligt för den nya europeiska vänstern att anklaga Israel för det mesta av världens ondska: imperialism, kolonialism, apartheid, rasism och ja, till och med för nazism och fascism.
Allt det här är givetvis bara strunt. Det finns en seriös kritik av israelisk politik som inte använder sig av marxistiska, postkoloniala eller andra akademiska teorier som för tillfället är på modet. En sådan kritik framförs kanske framförallt i debatten i Israel.
Men det är inte seriös kritik av Israel som dessa hatets kolportörer i svensk debatt är intresserade av. Israel får spela rollen av alla möjliga varianter av ondska som inte har särskilt mycket eller oftast ingenting med det verkliga Israel att göra.
På samma sätt som den tidigare antisemitismen riktade sig mot en fiktiv bild av judar – men drabbade verkliga judar – riktar sig dagens hat mot en förvrängd bild av det verkliga Israel – men det är det verkliga Israel som drabbas och dessutom – och det är viktigast i detta sammanhang – drabbas judar av hatet mot Israel.
Israel blir den yta varpå hatet mot judar reflekteras.
Därför måste kritik av Israel ske sakligt för att den inte ska återfalla i en tradition av antisemitism. Kritiken måste exempelvis ske enligt samma måttstockar som när man kritiserar andra aktörer eller länder.
Men det är något som bland andra Mattias Gardell och DrorFeiler aldrig har brytt sig om.
Tvärtom har Mattias Gardell och Dror Feiler konsekvent agerat och tagit ställning för organisationer som är kontaminerade av antisemitism, som Hamas. I det perspektivet blir deras försök till solidaritet med terrorns offer lindrigt uttryckt svår att ta på allvar.
Så tack för solidariteten, men nej tack!