Att alla kor ska få beta är nästintill omöjligt och naivt, skriver tre mjölkproducenter – eller vänta lite. Peter, Edvin och Stefan har sannolikt inte producerat en droppe mjölk i hela sina liv. Vad sägs om att vi i stället frågar de verkliga mjölkproducenterna vad de tycker är möjligt, omöjligt och naivt?
Att vara konstant gravid hela sitt liv från strax efter puberteten, med bara ett par månaders uppehåll mellan en födsel och nästa insemination – borde inte det vara omöjligt? Det är det förstås, vilket leder till att medellivslängden för en svensk mjölkko bara är fem år.
Efter tre kalvar och tre slitsamma ”laktationsperioder” har en stor del av korna dräktighetsproblem eller juverinflammationer som gör dem olönsamma och de skickas till slakt.
I en bättre miljö, med längre intervall mellan kalvningarna och utan den abnormt stora mjölkproduktionen hade hon kunnat leva till över tjugo.
En nyfödd kalv tas från sin mamma, stängs in i en minimal box och måste leva sina första veckor isolerad från andra djur, med bara mycket lite kontakt med människor.
Är det då inte naivt att bli förvånad om han som fullvuxen tjur utgör ett hot? Kastrering är en enkel lösning för att fler tjurar ska få komma ut. Men det leder till lite långsammare tillväxt och så förstås omaket att ordna betesgång.
Att hävda att kor, dessa stäpplevande idisslare anpassade för att beta hela dagarna, skulle lida av att tvingas ”gå runt och ta en tugga här och var” – det är både naivt och okunnigt. I stället är det just detta de mår bäst av, både mentalt och fysiskt.
När de sedan lägger sig ner för att idissla finns det inte ett bås i världen som är lika bekvämt som gräsbevuxen mark. Livmoderinflammation, mastit, acetonemi och kalvningssvårigheter minskar med bete.
Det händer att korna inte vill gå ut när det är för varmt. Självklart måste det finnas skugga på betet, något som minskar värmebelastningen med över 30 procent.
Djuren ska alltid ha tak eller träd att söka skydd under, såväl från regn och snö som solens strålar.
Att kor är känsliga för värmestress är för övrigt tätt kopplat till att de avlats för att producera sådana hiskeliga mängder mjölk. Kor som producerar mindre mjölk äter mindre och klarar värme bättre. Tyvärr värderas kornas mjölkproduktion långt högre än deras möjlighet till naturligt beteende.
Detta står än mer klart i och med orden ”Alla bönder vet att man tjänar pengar på friska djur och att sjuka djur i stället kostar pengar.” Vad är då friskt och sjukt?
Kornas glädje över att ta en tugga här och var, att blicka ut över nejden och andas frisk luft innebär, precis som skribenterna säger, faktiskt en ekonomisk förlust.
Mindre tid i mjölkroboten och mer gräs i stället för kraftfoder leder till minskad mjölkproduktion.
Det är dock långt ifrån detsamma som ohälsa; i stället ger det en viss avlastning för mjölkproducentens slitna kropp. Kons mentala välbefinnande ger inget klirr i kassan, men det innebär ett litet avbrott från fabrikslivet.