Norwegian-debatt på snedden. Lågpris och flygsäkerhet.
Som Ingemark Stenmark sade: De´e´ingen idé å försök förklar för en som inge’ begrip.
Ändå fångades problematiken i ett nötskal i en riksdagsdebatt i början på förra året. Både Sjöstedt och Reinfeldt hade rätt. Fritt citerat så ogillade Sjöstedt Norwegian för att de hade sagt upp all kabinpersonal och tvingat dem till återanställning i bemanningsföretag i lågskatteländer.
Reinfeldt konstaterade att om folk tänker fel och bara stirrar sig blinda på ett lågt biljettpris och inte fattar att det kostar lite mer att flyga med ”riktiga” flygbolag så blir det pannkaka av alltihop.
Att få en glad aningslös allmänhet, som gärna flyger för hälften av vad det kostar med en taxi till Arlanda, att förstå att dagens debatt i botten handlar om flygsäkerhet är inte lätt. Man vill ju helst inte veta, och dessutom har det aldrig varit säkrare att flyga.
Dessutom är ett lågt pris i en annons så fascinerande att man glömmer alla extrakostnader som reguljärbolagen bjuder på, och att det i slutändan ofta blir dyrare. Vid förseningar kan det bli hur dyrt som helst. Allmänna reklamationsnämnden kan ge besked.
Norska LO vill bojkotta Norwegian för den lönedumpning Norwegian menar är den enda möjligheten att konkurrera med andra flygbolag.
Att konkurrera på lika villkor har aldrig varit kul. 3000 kronor i månadslön för personal från låglöneländer och flygplan under bekvämlighetsflagg så att man slipper följa norsk arbetslagstiftning är bättre. Snart är bara namnet norskt. Finns det någon risk i detta?
I rapporteringen runt konflikterna mellan Norwegian och dess anställda talas i media uteslutande om anställningsvillkor. Med all rätt då problemet är centralt.
Men det handlar alltså i botten om flygsäkerhet.
Skall anställda få tillhöra en fackförening med kollektivavtal och ordnade anställningsförhållanden inklusive anställningstrygghet eller skall till exempel piloterna hyras in från sina egna bolag. Eller bemanningsföretag i Asien, där dessutom haverier nyligen visat på besvärande brister i pilotutbildningen.
Att kabinfacket, som har 800 av sina medlemmar satta på backen utan lön, ändå helhjärtat stöder pilotstrejken säger allt.
De vet, och erfarenheten visar, att i vissa miljöer – läs pressad ekonomi – är en väl fungerande fackförening för piloter den enskild mest flygsäkerhetshöjande faktorn alla kategorier. (Ett förslag om en sådan i Ryanair innebär avsked direkt. Funkar ju inte med sånt tjafs om man skall hålla priserna i botten.)
En SAS-pilot som får sämre arbetsvillkor flyger inte mindre säkert och har kvar sin anställningstrygghet via sin fackförening. Han kan med lugn fatta vilka beslut som helst som behövs flygsäkerheten utan att snegla på kostnaderna för bolaget.
Säkerhet kostar. Typ felfria flygplan, pigga och välutbildad personal och adekvata bränslereserver. En lika kompetent pilot i ett lågprisbolag har inte den lyxen. Där måste nästa månadslön hela tiden komma med i kalkylen.
Norwegians piloter har inte gått i strejk för löner och andra förmåner. Man har gått i strejk för trygga, integritetssäkra jobb. För flygsäkerhetens skull.
Flygindustrin är för känslig för slarviga anställngsförhållanden. Det är stor turbulens i hela flygindustrin, orsakad av avregleringar och uppkomsten av lågprisbolag.
Men som sagt; det har aldrig varit säkrare att flyga. Ingen behöver vara orolig. Men vissa aktörer driver trenden åt fel håll.
You get what you pay for. Något att tänka på nästa gång du är på
10 000 meters höjd.