Debattinlägg

”Döda kvinnor tiger”

Kvinnovåldet ·

”Om vi tittar på statistiken över kvinnor som råkat ut för mäns sexualiserade våld brukar vi landa i en siffra på runt 25 procent av den kvinnliga befolkningen. Då vore det kanske rimligt att anta att en lika stor andel av den manliga befolkningen är förövare”, skriver Unni Drougge.

Aftonbladets sex år långa följetong om mäns dödsmisshandel av kvinnor i Sverige är nu inne på sitt sista kapitel. Chefredaktör Jan Helin håller griftetal och beklagar att inte det strukturella våldet mot kvinnor kunnat begravas tillsammans med offren.

Men om problemet nu är strukturellt, som Jan Helin skriver, varför behandlas det då som en ful fläck och inte som trådar i själva samhällsväven?

Genom att rikta fokus på de allra grövsta fallen, med dödlig utgång, ringas nu också en speciell kategori gärningsmän in – de med Helins ord ”personlighetsstörda, lättkränkta och ofta missbrukande i någon form”.

Sådana avarter återfinns förmodligen varken i Helins eller majoritetens bekantskapskrets, och allmänheten kan dra en lättnadens suck. Tjejen som ”bara” blir luggad av sin pojkvän och mannen som ”bara” knuffat sin fru behöver inte heller känna sig träffade. Ordningen är återställd.

Detta är ingen invändning mot hur reportrarna Kerstin Weigl och Kristina Edblom har skött sin kartläggning. De har gjort ett grymt jobb från början till slut och utan dödens vinkel skulle väl knappt någon ha brytt sig – enbart det extrema kan överrösta vår tinnitus. Sådan är medielogiken.

Men om vi tittar på statistiken över kvinnor som råkat ut för mäns sexualiserade våld brukar vi landa i en siffra på runt 25 procent av den kvinnliga befolkningen. Då vore det kanske rimligt att anta att en lika stor andel av den manliga befolkningen är förövare.

Eftersom män som slår eller förgriper sig på kvinnor utan att för den skull ha ihjäl dem också är jämnt representerade i alla befolkningsgrupper borde sannolikt en och annan av dessa ingå i allas nätverk – en chef, en kollega, en granne, en kompis, en son eller en bror.

Där börjar det brännas. Att sparka ut en rasist ur gemenskapen är snarare lustfyllt än ångestladdat, men en kvinnoboxare? Nej, då letar vi nog hellre efter förmildrande omständigheter som kan ge honom en andra, tredje och fjärde chans.

Kan vara bra att tänka på varje gång idiotfrågan till en misshandlad kvinna hamnar på tungan: Varför stannade du? Tja, varför ber du inte din arbetsgivare att fara åt helvete när han beter sig som ett svin mot kvinnor? Men jag vet hur svårt det är att visa civilkurage.

Jag vet också hur alla goda ansatser på högre nivå för att minska mäns våld mot kvinnor sönderdelas av byråkratins matsmältningsorgan, även den miljard som förra regeringen hostade upp för att motverka mäns våld mot kvinnor och som enligt Jan Helin var en följd av Aftonbladets omfattande bevakning.

Så synd då att endast någon smula av denna storstilade kaka föll ner på de ideella kvinno- och tjejjourernas bord, de enda som utför ett konkret arbete till direkt gagn för de våldsutsatta kvinnorna.

Synd också att de flesta lagändringar som gett oss världens bästa kvinnofridslagstiftning inte tillämpas. Och Helin har ju redan sorgfälligt konstaterat att den stort uppslagna reportageserien inte lyckats minska eländet.

Men vill Helin verkligen komma åt det strukturella våldet mot kvinnor har jag ett lysande förslag, nämligen att avlägsna all sexism som ligger invävd i Aftonbladets egen struktur.

Det finns gott om studier i ämnet, även studier som visar på sambandet mellan populärkulturens sexualisering av kvinnokroppen och mäns sexualiserade våld mot densamma. Vilken skillnad en sådan radikal insats skulle kunna göra! Jan Helin skulle bli hjälte, han skulle ... Få sparken.

Jag glömde att sexism är så lukrativt. Synd. Då återstår väl bara att fortsätta gnugga på den fula skamfläcken och låta kvinnorna betala mellanskillnaden  – in natura – för sitt sämre värde.

Därför är det förstås extra tacksamt att visa upp en papperstiger med de dödade kvinnorna. Döda kvinnor tiger.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.