Sedan politikerna genomförde psykiatrireformen 1995 har två av tre vårdplatser inom psykiatrin försvunnit i Sverige. Foto: Fredrik Sandberg /TT
Debattinlägg

”Något skyddsnät finns inte längre”

Psykisk ohälsa ·

”Det får inte vara så att du blir utslängd på gatan för att du anses vara för psykotisk för att bo på härbärge och sedan nekas sängplats hos psykiatrin för att du anses vara för frisk”, skriver Jimmie Trevett.

Om debattören

Jimmie Trevett
Förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Onsdagens Uppdrag granskning visade hur personer med svårare psykisk ohälsa hamnar mellan stolarna och inte får hjälp. Det är något som Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) uppmärksammat länge och där vi kräver förändringar.

I dagens Sverige finns inte längre något säkrat skyddsnät för de mest utsatta. Det är fel.

Det får inte vara så att du blir utslängd på gatan för att du anses vara för psykotisk för att bo på härbärge och sedan nekas sängplats hos psykiatrin för att du anses vara för frisk.

Det måste finnas alternativ. Och då talar vi inte om att återupprätta de gamla mentalsjukhusen med tusentals inlåsta patienter. Att bo på dessa kunde förvärra den psykiska ohälsan och leda till en oförmåga att leva ute i samhället. Folk blev institutionaliserade.

Vad vi i stället vill ha är precis det som lovades då psykiatrireformen genomfördes, men som inte har införlivats. Till exempel tidiga insatser när människor börjar må dåligt, så att tillståndet inte förvärras.

Vi vill ha en aktiv psykiatrisk vård där patienten har kontinuerlig kontakt med öppenvården och där psykiatrin bland annat undersöker i fall du behöver stöd i ditt boende för att undvika hemlöshet.

Eget boende behövs, eftersom hemlöshet förvärrar den psykiska hälsan.

Sysselsättning behövs, det vill säga någon form av daglig verksamhet för att få en struktur på dagen och ett meningsfullt liv. Bara hälften av dem som har behov av daglig sysselsättning får det i dag.

Personer med svårare psykisk ohälsa behöver stöd. Nu läggs ansvaret på individen att själv samordna alla möten, kontakter och papper till socialtjänsten.Här kan ett bättre samarbete mellan socialtjänst och psykiatrin vara ett alternativ. Men framför allt behövs fler personliga ombud.

Personliga ombud är anställda av kommunen för att stötta personer med svårare psykisk ohälsa att navigera mellan samhällets olika instanser, som vården, myndigheter och socialtjänst. De hjälper den enskilde att få en starkare röst och föra hennes talan.

När Socialstyrelsen undersöker effekten av personliga ombud har de år efter år visat sig vara till stor hjälp. Och inom RSMH har vi sett hur människor gått från hemlöshet till att återfå ett välfungerande liv.

I dag fattas personliga ombud i många kommuner, och de personliga ombud som finns är ofta så överbelamrade med jobb att de hukar under arbetet.

Antalet personliga ombud räcker helt enkelt inte till för att hjälpa alla som behöver det. Där behöver socialdepartementet satsa mer resurser.

En annan fråga är slutenvårdsplatserna. Sedan psykiatrireformen genomfördes 1995 har två av tre slutenvårdsplatser försvunnit, vilket också tas upp i programmet.

Utvecklingen att avveckla slutenvårdsplatserna var från början ideologisk, men har allt mer kommit att bli ekonomisk. Nyligen öppnade hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) upp för att det kan finnas behov för att öka slutenvårdsplatserna.

Det tycker vi är bra och särskilt vill vi då slå ett slag för självinläggning. Det är platser som står till förfogande på avdelningen för dem som mår som sämst och återkommande behöver bli inlagda. Dessa kan då själva ringa till avdelningen och bli inlagda med en gång om platsen är ledig.

Det låter kanske utopiskt. Men det fungerar. I Norge har detta genomförts med positiva resultat. Nu vill vi se förändringar.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), ministern med ansvar för socialtjänsten, och folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), behöver sätta sig ned och samarbeta kring dessa frågor så att frågan inte hamnar mellan stolarna även på Socialdepartementet.

Det räcker nu.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.