Vårsolen lyser varm också över Vårväderstorget på Hisingen i Göteborg. Trots att det på en krog på torget kvällen före inträffade så vedervärdiga mord att solen bort gå i moln.
Några fega och hänsynslösa maskerade män försedda med automatvapen tog sig rätten att urskillningslöst meja ner försvarslösa människor som fanns på krogen.
En var anställd och mördades på sin arbetsplats. Efter illdådet flydde gärningsmännen snabbt från slaktplatsen med bil. Kvar låg dödade och skadade. Motivet?
Det spekuleras om hämnd och gängrelaterad uppgörelse. Jag vet inte. Men så mycket är klart att de som tror sig kunna agera på detta sätt har ingen rätt att vistas fria i samhället. Stämmer uppgiften om gängbakgrund är risken för eskalering uppenbar.
Det anfallna gänget kan inte väntas förbli passiva. Tiden när kriminella ”bara” beskjuter varandra har nu klart överskridits. Nu gäller det – precis som vid terrorangrepp – för oss alla att inte råka vara på fel plats vid fel tillfälle.
För det har kriminella bestämt genom det hänsynslösa och urskillningslösa beteendet mot människor på krogen vid Vårväderstorget. Skotten viner mer allmänt kan vi befara. Behåll lugnet uppmanas vi samtidigt av polisen. Risken är inte så överhängande, sägs det. Lugnande?
Kommer allmänheten att vänja sig? Inordna sig under någon slags låt-gå-mentalitet? Aldrig! Fortsätter upptrappningen mellan kriminella härjande gäng är risken till slut stor att vissa människor också utanför dessa kretsar beväpnar sig. Våld föder våld har vi lärt oss genom historien.
Mina första tankar efter dådet var: måtte de skyldiga inte klara sig undan straffansvar. Straffvärdet är skyhögt och ligger solklart på livstidsnivå. Endast vuxna kan emellertid dömas till livstids fängelse.
Och vad händer om gärningsmännen inte alls åker dit? Mitt förtroende är mycket stort för polisen och åklagarna när det gäller att åstadkomma ett synnerligen gediget utredningsresultat vid den här typen av brott.
Ambitionsnivån liksom kompetensen ligger på topp. Men icke desto mindre lyckas arbetet inte alltid. Många skjutningar förblir tyvärr ouppklarade.
Bland annat som en följd av att bevispersoner ofta inte vill eller vågar berätta vad de vet. Måtte just dessa brott inte hamna i gruppen ouppklarade!
Många andra ansvarsfrågor aktualiseras som en följd av tragedin. Har polisen gjort allt för att hindra gängen från att härja och bekämpa varandra i Göteborg?
Eller är det ansvariga på olika plan i samhället som genom att ha gjort för lite för att förhindra segregation och utanförskap med mera som är klandervärda? Den debatten är närmast outtömlig.
Kvar står: Inget skäl i världen är ursäktligt för att mörda. Vi ska aldrig tillåta personer som varit beredda att agera som på krogen i Göteborg att fortsätta styra och ställa med vapenmakt.
Eller ens fritt få vandra omkring i samhället som om ingenting hänt. Därför är det så angeläget att förundersökningen kan leda fram till åtal. Och att bevisläget under en domstolsprövning kan klarlägga skuldfrågan.
Påföljden borde vara självklar. Men är det inte. Livstids fängelse kan inte utdömas för en gärningsman som inte fyllt 21.
Och för riktigt unga gärningsmän kompliceras påföljdsfrågan än mer för mord under synnerligen försvårande omständigheter.