Ur dokumentären Det rätta barnet, 2012. Foto: Mia Wright och Kristina Ahlinder / Visiontree films
Debattinlägg

”Ja till livet kidnappar vår fråga”

Fosterdiagnostik ·

”Detta är, ska och kan inte vara en abortfråga. Att en organisation som Ja till livet använder ens verk för sina syften är kränkande – särskilt som vi har arbetat med att problematisera människosynen på ett mångbottnat sätt i filmen Det rätta barnet”, skriver journalisten Kristina Ahlinder.

Om debattören

Kristina Ahlinder
Arrangör och förälder

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Representanter för Ja till livet passar på att använda den utsatta gruppen personer med Downs syndrom och andra med funktionsnedsättningar, för att driva sin agenda mot abort i en artikel på SVT Opinion.

Man gör det dessutom med hänvisning till vår film Det rätta barnet, som handlar om att möta det oväntade men också om en samhällelig människosyn.

Det får mig, som har gjort filmen tillsammans med Mia Wright, att tveklöst ställa mig på den andra planhalvan. Jag har hela mitt vuxna liv verkat för jämställdhetsfrågor och tar entydigt avstånd från Ja till livets syften.

Min ståndpunkt är att inskränkningar i aborträtten är en backlash för kvinnor och att det inte på något sätt gynnar eller förbättrar synen på människor med funktionsnedsättning.

Ta den irländske biskopen av Elphin, Kevin Dorans, perspektiv på vem som är den rätta, gudomliga avbilden.

Vårt inlägg i fosterdiagnostikfrågan handlar om människosyn – inte abort. Vi har använt oss själva för att belysa samhälleliga och kulturella
förväntningar och förutsättningar för människor med intellektuella funktionsnedsättningar.

Vi har upplevt att en viss sorts människa pekas ut i teknikutvecklingen och att det sker på en inte minst diskursiv nivå, hur det sägs, marknadsförs och görs.

Hur man talar om människor är mer än en semantisk fråga, vilket vi också har debatterat. Jag vill tro att vårt perspektiv, vår kritik och vårt sätt att problematisera har fått effekt på information om och marknadsföring av tester, till exempel.

Den levande debatten om människosyn är en förutsättning för att individer och inte normsystem avgör människors egna beslut. Min inställning kan sammanfattas på följande sätt:

Om jag inte upplevde att det finns och byggs en samhällsnorm runt människor skulle frågan om fosterdiagnostik inte vara aktuell.

Jag tycker dessutom att det samtidigt idag sker en liberalisering i synen på avvikande barn och vuxna, vilket märks inte minst i uppslutningen kring internationella Downs syndromdagen.

Resten av arbetet får fortsätta de andra 364 dagarna om året, och det görs kan jag lova. Ja till livet vill jag inte ha i hasorna i det arbetet.

Detta är, ska och kan inte vara en abortfråga. Att en organisation som Ja till livet använder ens verk för sina syften är kränkande – särskilt som vi har arbetat med att problematisera människosynen på ett mångbottnat sätt i filmen.

Abortmotståndare tycks ta varje chans att kidnappa dessa frågor för sina syften, vilket är upprörande. Det inskränker våra möjligheter att lyfta fram våra perspektiv och det kastar en skugga över den fantastiska folkrörelse som i år växte till att hela landet ”rockade sockorna” för att fira mångfald.

När abortmotståndare kapar våra frågor tvingas vi till tystnad.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.