Idag får inte alla cancerpatienter den vård som de behöver, det är många som nekas botande behandling och det råder stora skillnader mellan länen.
I veckan presenterade Ola Bratt, docent i urologi vid Lunds universitet en forskningsstudie som visar att män mellan 70 och 80 år som har en högrisk-prostatacancer ofta underbehandlas. Studien visar även att det är stora skillnader mellan länen vad gäller behandlingen.
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform och även den mest dödliga cancerformen för män.
Upptäcks prostatacancer i tid och den inte har spridit sig utanför prostatakörteln finns stora möjligheter till bot, via operation och/eller strålbehandling. I de fall där prostatacancern har spridit sig till andra organ i kroppen finns det idag så pass bra läkemedel att sjukdomen kan bromsas och patienten kan då leva ett bra liv trots spridd prostatacancer.
För de män som har en högrisk-prostatacancer innebär det en tämligen aggressiv prostatacancer men att det finns botbar behandling. Utan behandling leder en högrisk-prostatacancer till döden inom tio år.
Patienter som har en förväntad livslängd på över tio år ska erbjudas denna botande behandling enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Däremot om mannens förväntade kvarvarande livstid är kortare än fem år, även om han skulle botas från prostatacancern, rekommenderas istället hormonbehandling som oftast kan bromsa cancern tills mannen dör av andra orsaker.
Medelåldern ökar i Sverige och antalet män med prostatacancer är också ökande och idag lever 90 000 män med diagnosen.
Studien visar tydligt hur äldre män diskrimineras i vården. För en 70-årig man som kan förväntas leva i nära 20 år till är det helt oacceptabelt att inte ge honom en botande behandling.
Prostatacancer är en sjukdom som är eftersatt vad gäller både vårdens resurser och organisation.
Ett historiskt genombrott har skett när det gäller att ta fram läkemedel för män med spridd prostatacancer, de nya läkemedelen är både livsförlängande och livskvalitetshöjande.
Dessvärre får inte alla patienter tillgång till dessa läkemedel. Den nationella och regionala nivån har vacklat i tillstånds- och finansieringsfrågan och allt för många patienter blir utan dessa livsavgörande läkemedel som ändå finns tillgängliga. Prostatacancerförbundets regionala patientföreningar redovisar att landstingen beslutar olika och väljer att inte prioritera äldre män.
Prostatacancer har de längsta väntetiderna av alla cancerformer i Sverige. En man som fått diagnosen prostatacancer kan få vänta i 236 dagar innan behandlingen påbörjas. Det är över fem månaders lång väntan förenad med mycket ångest och oro samt risk för att sjukdomen förvärras.
Väntetiderna för cancerbehandling är generellt för långa. Enligt regeringen och SKL:s satsning på införandet av standardiserade vårdförlopp ska väntetiden mellan välgrundad misstanke om prostatacancer till behandling vara max 60 dagar.
När det gäller prostatacancer är väntetiderna uppseendeväckande långa. För andra cancerformer är väntetider på mindre än 60 dagar i median, medan den för prostatacancer är 172 dagar i median. Variationen är därtill mycket stor i landet. Detta är oacceptabelt!
Prostatacancerförbundet vill se följande ändringar i vården:
– Upprätta lokala och tillgängliga prostatamottagningar för diagnostik, vårdplanering samt uppföljning och rehabilitering.
– Koncentrera den avancerade diagnostiken och radikala behandlingen till kvalitetssäkrade, multiprofessionella enheter med stor genomströmning.
– Öka antalet urologer, onkologer, patologer och kontaktsjuksköterskor
– Inför sanktioner för landsting som inte fyller måttet i förhållande till nationella riktlinjer och vårdprogram.
Trots sjukdomens omfattning är prostatacancer eftersatt vad gäller både vårdens resurser och organisation. Prostatacancerförbundet vill se en förändring och det snart.