Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Skärmtid är ett förlegat begrepp”

barn; teknik; iPad; surfplatta; läsplatta; dator; pekdator; datorspel; dataspel; Scanpixgenre
Barn med surfplatta.

INTERNET · ”Att försöka räkna ut vad som är skärmtid under en dag är inte längre en relevant mätmetod. Forskning visar dessutom att tid inte är någon bra indikator på hur barn påverkas av skärmanvändning”, skriver internetforskaren Elza Dunkels.

Elza Dunkels
Docent i pedagogiskt arbete Umeå universitet

Tjugo år efter att Sverige fick massanvändning av internet diskuterar vi fortfarande hur farligt nätanvändning kan vara för barn och vuxna.

I dag gick till exempel barnläkaren Hugo Lagercrantz ut och varnade för små barns skärmanvändning utan annat på fötterna än sin oro. Jag är mycket kritisk till den typen av utspel, av främst två skäl.

För det första är ordet skärmtid som används i debatten ett förlegat begrepp. Det uppstod som ett sätt att benämna det som i dagligt tal kallades ”sitta vid datorn” och ska alltså beskriva den tid som ägnas åt aktiviteter framför en skärm.

För många, kanske de flesta av oss, är skärmtid all vaken tid på dygnet. Vi bär med oss en kraftfull dator i fickan och läser morgontidningen på en skärm.

Att försöka räkna ut vad som är skärmtid under en dag är inte längre en relevant mätmetod för något annat än att beskriva hur många timmar dygnet har.

Forskning visar dessutom att tid inte är någon bra indikator på hur barn påverkas av skärmanvändning. Studier har visat att vad vi gör vid en skärm är viktigare än hur länge vi gör det.

För det andra kan vi inte annat än underkänna argument som grundar sig i känslomässiga reaktioner på något som uppfattas som nytt.

Dessa emotionella utbrott är nämligen historiskt återkommande och finns dokumenterade vid teknikskiften så långt tillbaka som antiken. Då var det boken som skulle fördärva ungdomen, idag är det skärmar.

Vi vet alltså att argumenten kommer att bytas i sin motsats inom kort, eftersom det är exakt det som alltid händer. I dag lyfter vi fram boken som något positivt för barn, jämfört med skärmar.

Så småningom kommer vi att lyfta fram skärmar som något positivt för barnen, jämfört med nästa fara. När samma typ av argument upprepas om och om igen är det i sig ett skäl att inte använda dem.

Vi kan lära oss av teknikhistorien och avfärda argumenten i tid, innan de gör skada. Det är nämligen inte oproblematiskt att vi genomgår paniker om och om igen.

Dels skapar det onödiga spänningar mellan människor och grupper av människor, dels skapar det oro som inte har någon grund, som i det här fallet genom att ge föräldrar dåligt samvete när vi inte på något sätt vet att det är skadligt.

Så när Lagercrantz går ut med varningar skriver han in sig i en lång tradition av mediepaniker. Han ansluter sig till dem som uttalar sig med gissningar och antaganden som grund.

Lagercrantz uttalar sig om så skilda områden som språkvetenskap, ungdomsforskning och medieforskning, fast utan att ha kunskap inom dessa områden.

Det är ingen tvekan om att vi ser och kommer att se förändringar i samhället som beror på den ökade användningen av internet.

Vi kan redan nu se en generation unga som är mer allmänbildad än tidigare, som har täta kontakter med sådana de inte kan träffa i köttet så ofta, som förmår föra komplexa resonemang, som har terminologi för sådant min generation förvärvade först i vuxen ålder, och så vidare.

Vi kan också se att en del har fått sämre handstil, är sämre på huvudräkning och har svårt att hålla sig från att ständigt kolla sitt flöde.

Så snart en teknisk landvinning har etablerats brukar dock nackdelarna ses som acceptabla förluster, alltså något som vi förlorat därför att vi vunnit något viktigare.

Vi behöver utan tvekan föra allvarliga och kunniga samtal om hur skärmar används, men det är vårt ansvar som vuxna att denna diskussion blir rationell och inte emotionell.

Barn och familj

Mer i ämnet