”Jag vet inte om de här tjejerna har det, men gissar ju att många har dels städhjälp, matkassar till dörren, fönsterputsare, trädgårdshjälp, barnflickor, kanske en partner, mor-och farföräldrar som är till stor hjälp, och så vidare. Plus en fet inkomst varje månad.”

I Carola Wetterholms debattartikel på SVT Opinion med kritik till Mamas lista av 33 mäktigaste mammorna så förenklas vi till ovannämnd beskrivning. Ett tillägg är att ”det är ju inte svårt att göra karriär när man har pengar”.

Dessutom skapar hon polemik mellan kvinnor som gör karriär och de som väljer att vara hemma i ett år. Jag ser inte motsättningen i karriär och att vara hemma ett år. Min kusin Katariina har gjort karriär inom sjukvården, hon var hemma ett år.

Vad är egentligen en karriär?

För det första hade i alla fall inte jag en aning om att det var en karriärlista utan en maktlista. Makt betyder inflytande och det får du inte via pengar utan via de kanaler du kan basunera ut dina åsikter.

Betyder det att vi är bättre än den ensamstående mamman i Bredäng med en lön som arbetsgivaren och samhället borde skämmas över att ha gett? Nej, absolut inte.

Varför ska att hylla ett gäng kvinnor betyda att man per automatik sänker en annan grupp? Varför detta jämförelseträsk?

Och Wetterholm, vet du att min förebild är den där ensamstående mamman från Bredäng som vände på varje krona. Vet du varför? För att hon var min mamma.

Så jag gjorde inte karriär tack vare ett flådigt efternamn eller pappas pengar, jag gjorde det tack vare min mamma som trodde på mig.

Och att Mama väljer att lyfta mig som en av 33 mäktigaste mammorna i Sverige kan göra andra bittra om man har en förkärlek för antingen-är-du-eller-jag-bra-tänket. Men alla tänker inte så och de som gör det behöver tänka om.

Ja, jag har en fet lön. Ja, jag har investerat i städhjälp. Men också en massa nej. Jag handlar och lagar och handlar min mat själv. Att ha mor- och farföräldrar som ställer upp är inte en klassfråga – det är en tidsfråga. Vår familj har inte tid.

Jag har ingen barnflicka, min man och jag vill tillbringa den tid vi har med Matheo själva. Ja, jag har dåligt samvete.

Vi som kommer tillbaka till jobbet efter tre månader med bebisen i famn på mötena hyllas inte, vi shameas och jämförs med de mammor som är hemma ett år.

Varför gör vi det? Jo för att sånna som du jämför oss med andra mammor. Kan vi inte bara vara olika och lika bra ändå?

Vi på listan är inte så lika som du tror och vi bidrar inte med att få andra ”vanliga” mammor att må dåligt – du får dem att må dåligt genom att hävda att listan säger att de är dåliga.

Men vi får framför allt de förtryckta släktet kvinnor att sträcka på sig och tro att allting går oavsett vad din dröm om karriär eller framgång är.

Och den där förortstjejen som tror att hennes hudfärg, efternamn, kön och brist på pengar inte kommer ta henne dit hon vill. Tror det eller ej, men när hon ser att en som liknar henne är en av de 33 mäktigaste mammorna. Då känner hos sig inte bitter. Hon känner hopp.

Känn hopp Wetterholm och sätt inte kvinnor i polemik bara för att de är olika.

Förenkla inte kvinnor till samma skrot och korn bara för att de finns på samma lista.

Hylla den vanliga mamman istället, men gör det utan att sänka den ovanliga.