Det är förståeligt att Sture Bergwall nu stämmer staten på grund av justitierådet Göran Lambertz agerande de senaste åren.

Göran Lambertz har ett otal gånger i debattartiklar och andra sammanhang uttalat sig på ett sätt som direkt eller indirekt utpekat Sture Bergwall som mördare. Detta har skett såväl under pågående resningsprocesser som efter det att Sture Bergwall friats från samtliga mord.

Trots omfattande kritik från bland annat oss domarkollegor har Göran Lambertz fortsatt att med jämna mellanrum leverera anklagelser riktade mot Sture Bergwall. Det är inte förvånande att Sture Bergwall nu säger ifrån.

Jag har själv ingen som helst anledning att uttala mig om huruvida staten ska anses vara skadeståndsskyldig för Göran Lambertz agerande. Det är något som får avgöras inom ramen för en kommande rättslig prövning i domstol.

Däremot är det bland annat denna problematik jag under en längre tid varnat för och som föranlett mig att uppmana Göran Lambertz att avträda från sitt domaruppdrag.

Det är inte på något sätt förenligt med hans arbete som justitieråd att agera på detta omdömeslösa sätt.

Göran Lambertz har trots sitt mycket ansvarsfulla uppdrag som domare i Högsta domstolen engagerat sig personligen i pågående rättsprocesser.

Genom det så kallade ”Quicklaget” har han tillsammans med bland andra Christer van der Kwast, Seppo Penttinen och Sven Å Christianson bildat någon form av privatspanargrupp med ett enda uppdrag; att bevisa att Sture Bergwall trots allt är skyldig till alla de mord som han erkände och dömdes för.

Det finns i detta agerande och engagemang ingredienser som gränsar till vad som kan uppfattas som rättshaveristiskt.

Som domare har man en skyldighet att följa ett antal grundläggande etiska riktlinjer. Bland annat är det en självklarhet att vi domare inte utom rätta uttalar oss om huruvida en person gjort sig skyldig till ett brott.

Under den tid en person står under rättslig prövning är det än viktigare att denna prövning inte föregrips genom att en domare i artiklar eller tv-debatter uttalar sig i skuldfrågan eller ger sig in i argumentation kring bevisfrågorna. Det är direkt förkastligt och kränker oskyldighetspresumtionen.

Att en domare i ett sammanhang som detta skulle kunna skilja på sig själv som privatperson och uppdraget som domare är i flera avseenden ogörligt.

Funktionen som domare bygger till stora delar på denna persons goda omdöme och förmågan att agera på ett förtroendeingivande sätt.

Än mer besvärande är det om den aktuella domaren ifråga är ett justitieråd i Högsta domstolen och det han uttalar sig om är huruvida en person har gjort sig skyldig till något så allvarligt som mord.

Det är klart att Göran Lambertz klandervärda beteende skadat och riskera att ytterligare skada förtroendet för Sveriges domstolar.

Det är min och många andra domares förhoppning att allmänheten trots allt förstår att Göran Lambertz är ett unikum och inte på något sätt är representativ för Sveriges i övrigt kompetenta domarkår.

Göran Lambertz har nu uppnått pensionsålder. Jag tycker att han borde ta vara på den möjligheten.

Framförallt nu när han väljer att fortsätta sitt engagemang med en nyskriven bok i ämnet Tomas Quick/Sture Bergwall.