Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Dyra märken gör mig inte till snobb”

SKOR · ”Hela vårt vackra land har en skepsis gentemot kvalitativa produkter och märken. Fenomenet har misstagits av det vänstervridna Sverige, och av den proletära kulturen. Således har det avfärdats som något det inte är, och lurat svensken totalt.”, skriver Andreas Eriksson.

Andreas Eriksson
Borgerlig debattör

Nya skor! Inför helgen kom mina efterlängtade skinnskor från ett aktat skomärke på posten, efter två veckors väntan.

Om man lägger mycket pengar på skor vill man givetvis också vårda skorna väl, så jag gav mig av till min lokala skomakare här i Göteborg för att köpa skokräm.

Vi skonördar nöjer oss inte med vanlig skokräm på tub från affären. Vi kräver det lilla extra.

Därför blev jag väldigt förvånad när min skomakare istället för att sälja mig skokrämen avfärdade mig med påståendet om att mina skor var lackskor.

Och vänner, jag vet så pass mycket om mina skor att jag vet att det inte är lackskor som jag köpt. Efter många om och men hoppades jag att få köpa skokrämen, men skomakaren totalvägrade och hänvisade till något slags fett i stället.

Att en kund vet mer om skor än skomakaren själv är oacceptabelt, likaså att mina kvalitetsskor av ändå välkänt märke bemöttes med okunskap och förakt.

Tyvärr är detta normen i Sverige. Hela vårt vackra land har en skepsis gentemot kvalitativa produkter och märken. I skrivande stund är man inte bara ledsen och besviken, men också hejdlöst irriterad.

Mer än ofta anklagas den som köper kläder och produkter från ansedda märken eller i detta fallet det udda skomärket för att vara snobbar, eller tillhöra överklassen.

Jag är varken snobb eller överklass för att jag gillar dyra märken.

Det finns tvärtom flera orsaker till att kvalitativa kläder inte är något för någon av dessa grupper, utan snarare något för en medveten medelklass.

Märkeskläder är inte dyra för att de har snygga logotyper, utan för att lever upp till en viss kvalitet. Den som eftertraktar en snygg och tidlös tid borde därför ta sig tiden att investera i just sådana kläder.

Och det är just investeringen som är intressant.

Kläder och skor som räcker länge, och vårdas väl, är inget för den som är rik. Denne kan i stället förbruka och ständigt köpa nya.

För den som däremot inte sitter inne på något betydande kapital är det på lång sikt mer klokt att investera i något av kvalitet.

Ett par skor ett bra skomärket kostar på rea cirka 1 600 kronor. Utslaget på 20 år, som är levnadstiden för ett par som vårdas väl, är mindre än 100 kronor per år.

Du får utan tvekan betala mer om du ska köpa nya skor varje år.

Denna distinktion mellan borgerlighet och överklass, eller adel, har försvunnit från den svenska debatten. I stället klumpas den övre medelklassen ihop med överklassen, och vissa vanor erhålls helt fel anseende.

Fenomenet har misstagits av det vänstervridna Sverige, och av den proletära kulturen. Således har det avfärdats som något det inte är, och lurat svensken totalt.

Skovård, eller klädvård generellt, behöver inte heller vara något tråkigt i vardagen. I stället borde man göra det till ett roligt och rutinmässigt inslag.

Gamla skor blir som nya, trötta jackor får ny lyster och slipsarna behåller sin form av att vika dem rätt. Allt detta är en fröjd för en medveten person, men också sparsamt för plånboken.

Avslutningsvis misstror jag inte skomakarens välvilja, men bemötandet var fortfarande under all kritik. Utan att framstå som arg och kränkt vill jag slå ett slag för kvalitativa produkter.

Det är snyggt, det är tidlöst och det är framför allt mer skonsamt för plånboken.

Livsstil

Mer i ämnet