Maciej Zaremba, författare och journalist. Foto: SVT / Mats Andersson / Scanpix / TT
Debattinlägg

”Zaremba drivs av egna teser”

Socialtjänsten ·

”Zaremba gör gällande att socionomer är okunniga och inkompetenta. Han skriver att socionomer drar ut i könskrig, och låter en anonym person likna socialkontoret vid en tvättstuga”, skriver Titti Fränkel och Camilla Sköld.

Om debattörerna

Camilla Sköld
Socialpolitisk chef Akademikerförbundet
Titti Fränkel
Utvecklingschef socialt arbete Akademikerförbundet

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Journalisten Maciej Zaremba missar målet i sin senaste artikelserie om socialtjänstens tillkortakommanden. Skydd av barn måste alltid väga tyngre än föräldrars rätt när intressena ställs mot varandra.

I DN:s artikelserie om socialtjänsten drar Maciej Zaremba slutsatser som att några utpekade socionomer ”levde ut sina mansfobier i maktutövningen”.

Hårda ord som baseras på en handfull exempel, varav något har tio år på nacken.

Artiklarna tarupp ett svårt dilemma som socialtjänsten har att hantera; rättssäkerhet för vuxna kontra barns behov av skydd.

Tyvärr punkteras möjligheten till en seriös diskussion av viktiga frågeställningar när författaren själv så uppenbart drivs av egna teser.

Det syns i den uppsjö av värdeladdade ord som används, i de slarvigt underbyggda slutsatserna och en blottlagd okunskap om socialtjänstens uppdrag och organisation.

Zaremba gör gällande att socionomer är okunniga och inkompetenta.

Han skriver att socionomer ”drar ut i könskrig”, och låter en anonym person likna socialkontoret vid en ”tvättstuga”. De felaktigheter som har begåtts sägs bero på inkompetens och lättja och han för fram att socialtjänstens maktutövning är den minst bevakade.

Zaremba verkar helt ha missat att socialtjänsten granskas via enskildas rätt att överklaga beslut till högre instans, av den tillsyn som Socialstyrelsen och numera Inspektionen för vård och omsorg utövar och genom att förvaltningsdomstolar fattar beslut om tvångsåtgärder.

Likaväl som det finns journalister, poliser eller domare som inte lever upp till rimliga krav på objektivitet och professionalism så finns det naturligtvis exempel inom socialtjänsten som förtjänar kritik. Men att utifrån enstaka sådana dra generella slutsatser om en hel yrkeskår är inte trovärdigt.

Nu är inte socialtjänsten befriad från problem. Tvärtom. De mest akuta handlar om att arbetsbelastning är så hög att socialsekreterare och chefer flyr.

Akademikerförbundet SSR har utarbetat förslag till en Nationell Handlingsplan med konkreta åtgärder och ansvarsfördelning för att vända utvecklingen.

Det krävs en strukturerad introduktion i yrket och det behövs en garanti för tillräcklig bemanning för att undvika att de socialsekreterare vi har går in i väggen.

Utvecklingstjänster som specialistsocionomer, särskilda specialistutbildningar, en nationell chefsutbildning, bättre chefsstöd och lön i paritet med ansvar och kompetens måste till för att behålla, stimulera och motivera erfarna, engagerade socionomer.

Läget är alarmerande. Staten och kommunerna måste ta sitt ansvar för att förstärka socialtjänsten. Och det är bråttom!

Parallellt med att arbetsvillkoren måste bli bättre är det också nödvändigt med en ständigt pågående diskussion om innehållet i det sociala arbetet.

De dilemman som finns i vårdnadsärenden, och som Zaremba pekar på, är kända och det bedrivs forskning och utveckling vad gäller metodstöd, samtalsteknik och så vidare.

Men det är och förblir komplicerade frågor att hantera. Det kommer alltid att finnas behov av ytterligare forskning, mer av metodutveckling och ett ständigt fokus på samhällets, som ju socialtjänsten och domstolarna är en del av, underliggande synsätt och värderingar.

Desto mer beklagligt är det att artiklarna i DN inte fungerar som avstamp till en sansad, saklig debatt.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.