På morgonen den 12 maj gick den 32-årige författaren och bloggaren Ananta Bijoy Das som vanligt ut genom dörren till huset där han bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon.
Det var sista gången han gjorde det. På gatan utanför väntade fyra män beväpnade med machetes för att ta hans liv.
Ananta Bijoy Das hade fruktat för sitt liv i flera månader. Han var en av medarbetarna i kollektivbloggen Mukto-Mona, som kritiserar religiös fundamentalism och försvarar sekularism och yttrandefrihet.
Bloggens grundare, författaren Avijit Roy som levde i exil i USA, mördades i slutet av februari under ett besök i sitt hemland, och en månad senare höggs en annan av bloggarna, Washiqur Rahman Baba, ihjäl.
Morden i Bangladesh är exempel på en ny tendens vad gäller yttrandefriheten: att hoten kommer inte enbart eller ens i första hand från odemokratiska regimer utan från religiösa fundamentalister och kriminella nätverk, som av ett svagt och korrumperat rättsväsende tillåts härja fritt.
För Svenska PEN som arbetar för yttrandefrihet i världen är detta en viktig fråga, och därför inbjöd vi i april Ananta Bijoy Das att komma till Sverige för att i samband med Pressfrihetens Dag den 3 maj tala om författarnas och bloggarnas situation i Bangladesh.
Under åtskilliga år har Svenska PEN regelbundet anordnat liknande möten med författare från länder som Vitryssland, Mexiko, Kambodja och Afghanistan.
Vi blev därför både förvånade och upprörda när den svenska ambassaden i Dhaka avslog Ananta Bijoy Das visumansökan.
Motiveringen bestod av två argument: dels att det fanns en risk för att Bijoy Das inte skulle lämna Schengenområdet efter de två veckor som ansökan gällde, dels att syftet med resan inte var ”angeläget” nog.
Med stöd från Svenska PEN överklagade Ananta Bijoy Das ambassadens beslut.
I början av veckan nådde hans överklagande Migrationsdomstolen i Göteborg. Vad deras beslut skulle ha blivit får vi aldrig veta.
Inte heller kan vi veta med säkerhet vad som hade hänt om ambassaden hade beviljat Bijoy Das visum för resan.
Kanske hade han använt sig av den rättighet att söka asyl från förföljelse som enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tillkommer var och en, och kanske hade han då fått stanna i Sverige för gott.
Men vad vi säkert vet är att om Ananta Bijoy Das hade kommit till Sverige någon av de första dagarna i maj skulle han fortfarande ha varit här den tolfte dagen i månaden, den som nu blev hans sista i livet.
Stödet för demokrati och yttrandefrihet brukar föras fram som centrala frågor i den svenska utrikes- och biståndspolitiken.
Men frispråkiga författare och demokratikämpar är inte välkomna till Sverige för att tala om hoten mot sig själva och andra. Det fria tankeutbytet mellan skribenter och människorättsaktivister är inte ”angeläget” nog för att motivera ett besöksvisum.
På hemsidan för den svenska ambassaden i Dhaka kunde man på kvällen den 12 maj läsa följande tweet: ”We are horrified by the murder of Ananta Bijoy Das and other bloggers in Bangladesh. Freedom of speech must be protected.”
Det fria ordet är ovärderligt och betingar ofta ett högt pris. Tomma ord kostar inget.