Det ligger i människans natur att bemöta nya ställningstaganden med osäkerhet och tvivel till en början.
Så också utredningen i Sverige gällande altruistiskt surrogatmödraskap lett av Eva Wendel Rosberg på uppdrag av regeringen. Jag vill påstå att osäkerheten ofta beror på begränsad information och rädsla inför det okända som tyvärr skapar en känsla av skam och skuld hos många människor.
Clara Berglund, ordförande för Svensk Kvinnolobby hävdar på SVT Opinion att motståndet mot surrogatmödraskap växer globalt. När sådana uttalanden görs vill jag påminna om att ställa krav på debattörerna som uttalar sig.
Kräv oavsett ståndpunkt att de baserar åsikterna på aktuella rapporter, flerårig forskning och/eller självupplevda erfarenheter.
Jag anser mig ha rätten att bidra till en mer nyanserad bild av vad surrogatmödraskap egentligen innebär, än den som Sveriges Kvinnolobby redogör för. Eftersom jag är en av få i Sverige som har personlig erfarenhet av hur det är att få barn med hjälp av en annan kvinna.
Regeringens uppgift är att undersöka surrogatfrågan förutsättningslöst utifrån ett brett perspektiv, både juridiskt, ekonomiskt och etiskt.
Statens medicinsk-etiska råd (Smer) anser att de huvudsakliga etiska utgångspunkterna för att ta ställning till surrogatmödraskap bland annat är människovärdesprincipen, rättvisa, icke-diskriminering, rätten till självbestämmande, barnets bästa, försiktighetsprincipen och att medicinska åtgärder ska föregås av ett informerat samtycke.
Men denna information i beaktning är det rimligt att förvänta sig att regeringen tar del av de faktiska upplevelser och den forskning som finns i Sverige och i utlandet.
Det är viktigt att bjuda in familjer med verklig kunskap och surrogatkliniker från de tolv av tjugosju EU-länder som tillåter olika former för surrogatmödraskap till den svenska debatten.
Det blir lätt onyanserat om surrogatfrågan diskuteras i olika stängda sammanhang eller i intressegrupper utan representanter med personliga upplevelser av barnlöshet, kroniska sjukdomstillstånd eller surrogatmödraskap.
Väljer ni att bemöta dessa familjer med skuldbeläggande och skam kan ni aldrig förvänta er ett väl överlagt beslut baserat på korrekt information och reell kunskap.
Min son är ingen handelsvara och har aldrig varit det. Hans existens är resultatet av en indisk kvinnas mod och godhet. Hennes val att bära och föda vårt barn säger mig att det finns någonting större i världen än oss själva.
I mina ögon är det svårt att överträffa den kärleksförklaring hon gett sina barn genom att förändra deras levnadsvillkor och framtid.
Det finns kvinnor i Sverige som av olika anledningar vill bära andras barn. Ett av skälen är kärlek. En syster kan vilja ge sitt syskon en möjlighet att få uppleva föräldraskap när ingen annan utväg finns. Vems är då beslutet att låta henne vara surrogatmor?
Barnlängtan är en uråldrig driftkraft hos oss människor som inte låter sig stoppas. Om riksdagens utskott beslutar att förbjuda altruistiskt surrogatmödraskap finns det en ökad risk för att barn föds i det tysta och med osäker juridisk status.
Att föda barn är en risk vi kvinnor har levt med under hela mänsklighetens historia. Ändå föds det barn varje minut i världen. Låt kvinnorna själva avgöra vilka risker de vill ta i livet.
Det kunde förväntas vara deras mänskliga rättighet. Vi borde alla ha mer tillit till vår egen förmåga att fatta de beslut som är rätt för varje enskild individ.