I en debattartikel på SVT Opinion klampar Marita Ulvskog yrvaket in i den europeiska debatten om konfliktmineraler.
Med ett gäng osammanhängande anklagelser som känns hämtade från Proletären försöker hon ge sken av att vi moderater motarbetat nya regler för att förhindra att handel med mineraler föder krigsherrar i konfliktområden.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Handeln med tenn, tantal, tungsten och guld från konflikthärdar som Kongo har på förödande sätt bidragit till att hålla de väpnade konflikterna vid liv.
Därför är det bra att EU nu för första gången kan få regler som kontrollerar och stoppar den handeln. Vi moderater har inte bara stöttat det här förslaget, som vice gruppledare för EPP i handelsutskottet har jag drivit på för att lagstiftningen ska skärpas.
Det blir märkligt när Marita Ulvskog går ut och kritiserar oss moderater för att vi inte stödjer det rödgröna kravet i Europaparlamentet på ännu fler regler och ännu mer byråkrati.
För det gör inte hennes egen regering heller. Faktum är att Margot Wallströms och Stefan Löfvens krav i EU:s ministerråd är mindre omfattande än de krav vi moderater drivit i Europaparlamentet.
Och Ulvskogs partikamrater i Sverige har avfärdat hennes krav på goda grunder.
Att tvinga nästan en miljon europeiska företag att anpassa sig till lagstiftningen istället för att fokusera på de 400 importörer och smältverk som hanterar mineraler och metaller ger nämligen inte bättre kontroll.
Det gör det tvärtom omöjligt att kontrollera. Det här är en viktig påminnelse om att det inte är EU i sig som är byråkratiskt – det är klåfingriga politiker som Marita Ulvskog som gör EU byråkratiskt.
Men huvudskälet till att varken jag, den svenska regeringen eller EU-kommissionen stödjer Ulvskogs krav är att de är ett hot mot utvecklingen i några av världens fattigaste länder.
För den överväldigande majoriteten av handel med mineraler från Afrika finansierar inte krig. Den finansierar utveckling.
Vi har redan sett hur USA, som infört nya men långt mindre byråkratiska regler än de Ulvskog kräver, har minskat sin import från framför allt Afrika.
Företag väljer helt enkelt att handla med andra länder, som Kanada och Australien, för att slippa den besvärliga byråkratin. När handeln med Afrika upphör riskerar även Afrikas utveckling att upphöra.
Gruvnäringen var avgörande för Sveriges utveckling från ett av Europas fattigaste till ett av världens rikaste länder. Svenska politiker som nu vill sätta käppar i hjulet för andra länder att göra samma resa borde ärligt talat skämmas.
Marita Ulvskog anklagar oss moderater för att vara tysta i debatten med en retorik som känns hämtad från kårhusockupationen 1968. Det är minst sagt märkligt när hon själv armbågar sig in i debatten i sista sekunden.
Ett snabbt öga i Europaparlamentets protokoll (1, 2 och 3) avslöjar nämligen att Marita Ulvskog inte yttrat ett enda ord i frågan under det dryga år frågan debatterats här.
Men det kanske är därför hon så yrvaket trampar i klaveret.