Storstockholms Lokaltrafik (SL) måste sätta stopp för de tvivelaktiga väktarmetoderna i jakten på klottrare som hittills har tillåtits fortgå.

Men det handlar inte om att skydda klottrare utan om att värna rättssäkerheten samtidigt som risken för att unga begår brott minskar.

Det förestående bytet på vd-posten kan bli den nystart som krävs för att gå till botten med problematiken på allvar.

Förra året avslöjade jag i boken Grip till varje pris att SL genom vaktbolaget CSG använder tvivelaktiga eller direkt olagliga metoder i jakten på klottrare.

Detta kunde jag styrka genom omfattande dokumentation i form av polisrapporter, fotografier och videor samt vittnesmål  från drabbade och före detta anställda.

Väktarna arbetar med dold spaning och i civila kläder, i strid med uniformskravet, i syfte att gripa efter genomförda brott istället för att synas och verka brottsförebyggande.

Företaget kartlägger personer misstänkta för klotter och deras bekantskapskretsar genom civil spaning mot deras bostäder. I min bok kunde jag även visa hur hundratals unga mot sin vilja har registrerats som klottrare med foton och andra personuppgifter i ett hemligt register.

Allt i strid med personuppgiftslagen och reglerna för bevakningsföretag. Väktarna liknar mer en polisiär spaningsstyrka – fast privatägd utan samhällets insyn och utan polisutbildning.

Syftet med verksamheten är inte att förebygga brottslighet, trots att detta är samhällets avsikt med väktare, utan att gripa personer efter att de har begått ett brott.

Övertygelsen inom SL är att detta är långsiktigt brottsförebyggande, men inga uppgifter tyder på att de har rätt och metoderna är antingen tveksamma eller direkt olagliga.

Många unga har lagförts och dömts till böter och skadestånd istället för att hindras begå brott. Kostnaderna för samhället är svåra att överblicka. Integritetskränkningarna i och med registreringen är uppenbara.

Exakt hur mycket av den ifrågasatta verksamheten som har varit känd inom SL går inte att få svar på, men mycket tyder på att kunskap finns.

Dels finns flera personliga kopplingar mellan SL och entreprenören, dels använde dess företrädare samma metoder som då var kända hos uppdragsgivaren. CSG bildades i samarbete med SL och det nya vaktbolaget tog över både dess företrädares personal och det olagliga fotoregistret. Dokument visar att avsikten var att fortsätta som tidigare.

Idag är oviljan inom SL att sätta stopp för verksamheten tydlig.

Trots att mitt avslöjande har tagits upp i såväl riksdagen som i landstings- och kommunfullmäktige i Stockholm och trots att en av SL begärd advokatutredning landar i att ingenting i avslöjandet ”utan vidare kan eller bör avfärdas” – har ingenting hänt.

Istället har SL låtit avtalet med CSG förlängas oförändrat, trots att avtalet tillät en uppsägning under våren. När jag ringer SL:s presstjänst får jag höra att även den starkt ifrågasatta dolda spaningen fortgår.

SL hävdar att man har tätare möten och stickprovskontroller som en följd av utredningen, men förtroendet för entreprenören tycks orubbat – enligt SL gör CSG ett bra jobb.

Bland det mest centrala i mitt avslöjande finns de civilklädda väktarna och det olagliga fotoregistret över unga. Dessa och andra uppgifter har SL helt valt att bortse ifrån och nöjt sig med entreprenörens nekanden, trots handfasta bevis.

När SL nu får en ny verkställande direktör till följd av att Anders Lindström slutar efter snatteridomen i Hongkong finns en chans att ta de krafttag han inte har förmått ta mot denna härva.

Det finns nu en unik möjlighet att en gång för alla sätta stopp för de av skattebetalarna finansierade rättsvidriga väktarmetoderna i tunnelbanan.

Eller ska SL:s nya vd ta fortsatt ansvar för en ljusskygg verksamhet som snart har tillåtits pågå i två decennier?