Det är socialdemokraternas dag i Almedalen.

De sitter fortfarande vid regeringsmakten, det är mera tur än skicklighet. 

Det är inte lätt att styra med sådan bräcklig majoritet och dessutom med en Decemberöverenskommelse som egentligen inte någon i oppositionen gillar.

Statsminister Stefan Löfven har också svårt hålla ihop regeringen.

Det har varit öppna konflikter i för många frågor. Opinionssiffrorna är därefter, låga för partiet och lågt förtroende för Stefan Löfven.

Socialdemokraterna har problem, den enda trösten kanske är att de inte är ensamma om att famla i mörkret. Socialdemokratiska partier över hela EU kämpar i samma uppförsbacke. 

En förklaring är given, det är inte lätt att bedriva socialdemokratisk politik i en nyliberal ekonomi.

Men å andra sidan: Socialdemokratiska ledare har med öppna ögon anslutit sig till EU:s ekonomiska plattform som sätter upp de ekonomiska spelreglerna. Därför blir det heller inte så särskild stor skillnad mellan en socialdemokratisk och en borgerlig regering.

Länge har den socialdemokratiska politiken varit mycket ideologi men lite verkstad. Partiet har i sin kommunikation med väljarna låtit som förr, samtidigt som den politik de fört mest varit en besvikelse.

En del är eniga om att Stefan Löfven behöver stöd och lugn och ro. Andra överger helt enkelt partiet.

Socialdemokratins strateger inser säkert att så här kan det inte fortsätta. En socialdemokratisk höstbudget kommer inte att rädda partiets trovärdighet, det krävs mer än så.

Vad har socialdemokratin egentligen för roll i det samhälle vi lever i nu? Behöver vi socialdemokratin?

Partiet har varit starkt knutet till industrialismen och de stora kollektiven, men nu kommer digitaliseringssamhället. 

Vi lever i en tid när maskiner ersätter människor och individerna ersätter kollektivet.

Allt flertvingas ut som egenföretagare, sociala medier har ersatt möten i Folkets hus och det är lättare att påverka politiken via nätet än att skriva en motion till partikongressen.

Den socialdemokratiska maktapparaten hinner inte med eller kanske inte ens vill. Det för många som riskerar förlora sin makt om toppstyrningen försvinner.

Men ett parti utan gräsrötter är heller ingen framtid.

Socialdemokraterna behöver göra en nystart.

Det första är att sluta se gräsrötterna som supporters.

Det andra är släppa lös samtalet och debatten om partiets framtid.

Partiledningen vet inte alltid bäst, de borde unna sig en kompetensutbildning, men också börja lyssna på de som tycker olika. En kritiker kan också ha rätt.

Jag fick nyligen rapporter om att socialdemokraterna plockar bort kritiska röster i sociala medier. Jag hoppas innerligt att det inte stämmer. Det är farligt att vara sig själv nog.

Socialdemokratin blev stark genom ett gediget bildningsarbete som byggde på demokrati och yttrandefrihet. Kunskap var nyckeln när de fostrade arbetarrörelsen till ansvarstagande medborgare och folkrörelsen medlet.

Idag kan partiet mest liknas vid ett familjeföretag. Löfvens regering är ett tydligt exempel på detta.

Samhället står inför nya utmaningar med allt från terrorism till en globalisering med världen som marknad. Vi i Sverige ska konkurrera på lika villkor med människor från alla andra länder. 

Vi har sålt ut nästan alla våra varumärken och industrin flyttar till billigare länder. Vi hävdar oss inte i den konkurrensen.

Sverige har halkat efter på många områden, inte minst när det gäller utbildning.

Utmaningarna är stora! Kan socialdemokratin bidra eller är det bara nästa budget och makten som är viktig?