Att smita undan sitt ansvar är inte demokratiskt, bara oansvarigt.
EU har gjort allt för att rädda Grekland, men nu är det dags att Grekland räddar sig självt.
Jag tycker därför att det är ofattbart att Malin Björk (V) på SVT Opinion försvarar den folkomröstning som Greklands vänsterpopulistiska regering utlyst den 5 juli.
Verkligheten har slutligen kommit ikapp Greklands premiärminister Alexis Tsipras och han gillar inte vad han ser.
Går man till val på ihåliga löften och rena fantasier kommer korthuset förr eller senare att rasa.
Partiet Syrizas ”lösning” på de urusla statsfinanserna bygger på ökade utgifter och tillväxthämmande regleringar, istället för att kapa utgifter och genomföra nödvändiga reformer.
Eurosamarbetet bygger på gemensamma rättigheter och skyldigheter.
En av dessa är att hålla ordning och reda på de offentliga finanserna, vad Malin Björk (V) föraktfullt kallar de stora blockens järngrepp om den politiska ideologin som idag styr EU.
Men det handlar inte om ideologi, utan om att man själv måste kunna betala sina egna utgifter.
I likhet med bland annat Lettland, Portugal, Spanien, Irland, Cypern och Italien slog finanskrisen 2009 hårt mot den grekiska ekonomin. År av missgrepp gav en djup kris.
Men det fanns hopp.
Förra året hade Greklands dåvarande premiärminister Antonis Samaras center-högerkoalitionsregering faktiskt lyckats att vända utvecklingen genom att sjösätta omfattande och tuffa reformer.
Grekland var på väg upp igen. Underskotten var borta och tillväxtkurvan vände uppåt, från – 3.9 procent till + 0,8. Arbetslösheten började minska.
Men med Tsipras i spetsen och vänsterpolitik tog det sedan mindre än sex månader att föra tillbaka Grekland till ruta ett med minustillväxt. Och nu står landet bokstavligen på ruinens brant. Det är djupt tragiskt.
Och det visar att det gör skillnad vem som regerar i Grekland.
Varför vill vänsterpartisten Malin Björk att övriga Euroländers skattebetalare ska låna ut ytterligare pengar, till bättre villkor än de själva har fått, om Grekland struntar i att betala tillbaka?
Som exempel kan nämnas att det italienska folket, som också drabbats av krisen, har lånat ut inte mindre än 43 miljarder euro till Grekland. Varför ska de fortsätta låna ut till ett land som inte sköter sin ekonomi och därmed riskera att förlora allt?
EU vill att Grekland ska stanna i Eurosamarbetet.
Aldrig tidigare har ett land fått så många andra chanser och beviljats så stort ekonomiskt stöd (240 miljarder Euro) med så bra villkor. Men det räcker inte om inte Grekland vill hjälpa sig självt.
Även här gäller det gamla talesättet ”för att hjälpa en svältande människa är det bättre att ge henne ett fiskespö än en fisk”.
De finansiella stödpaket som Grekland beviljats är det fiskespöet. Pengarna är tänkta att under en övergångsperiod undvika en statsbankrutt.
Men på sikt måste konkreta tillväxtskapande reformer genomföras så att grekerna kan ”fånga sin egen fångst”. Det grekiska folket måste långsiktigt finansiera sin egen välfärd, det är inte en uppgift för EU:s övriga skattebetalare.
För att fatta tuffa beslut krävs att man har all information. Att genomföra en folkomröstning på mindre än en vecka är knappast seriöst. I Sverige skulle det självklart vara alldeles otänkbart.
Och vi bör inte ställa lägre demokratiska krav på Grekland än på oss själva.
Det är ingen tillfällighet att de länder som klarat sig bäst ur finanskrisen haft ordning och reda i statsfinanserna, avreglerat sina marknader och drivit igenom – ibland smärtsamma men – nödvändiga reformer.
Det är heller ingen tillfällighet att det tagit Greklands vänsterpopulister mindre än ett halvår att driva landet till en punkt där det riskerar att kastas ut i ovisshet och kaos.
Vi löser inte problem med populistisk ideologi.
Jag bryr mig väldigt mycket om det grekiska folket som lider på grund av den förda politiken. Därför hoppas jag att de röstar ja till stödpaketet och sin egen framtid – i EU, med Euron.
Jag säger basta till vänsterpopulismen!