Under Pride Sundsvall 2015 gick SSU Västernorrland och MUF Västernorrland ut med ett pressmeddelande om att deras två ordföranden skulle gifta sig. Att de skulle gifta sig var däremot inte sprunget ur äkta kärlek, utan var för att ”understryka politiska frågor”.
Det var alltså ett PR-jippo.
Äktenskapsfrågan har för HBTQ-rörelsen varit karakteristisk sedan 90-talet. Det har inte bara varit en symbolfråga där samkönade par skall jämställas med olikkönade par, utan också en skarp fråga om juridiska rättigheter där samkönade par under lång tid konsekvent har diskriminerats.
Denna kamp har sin grund i en äldre kamp, som handlar om HBTQ-personers frihet och trygghet.
Att MUF och SSU i Västernorrland då tar sig rätten att devalvera det politiska värdet i äktenskapsfrågan och ingå ett äktenskap som ploj, under och i samband med en Pride-vecka, är inte bara upprörande.
Det är direkt osmakligt och ett hån mot HBTQ-rörelsens kamp för frihet och jämlikhet.
För några veckor sedan fattade högsta domstolen i USA ett historiskt beslut. Det ansågs vara okonstitutionellt att vägra samkönade par rätten att gifta sig. Detta var extremt glädjande men ingen slump.
På mindre än 20 år har opinionen i USA gått från ett starkt motstånd mot samkönade äktenskap, med så få som bara en av fyra som var för samkönade äktenskap på 90-talet, till ett starkt stöd idag då opinionen för samkönade äktenskap ligger stabilt över 50 procent.
Denna svängning i opinionen hade inte varit möjligt genom att modiga människor hade kommit ut ur garderoben, och HBTQ-rörelsens idoga kamp.
En annan seger var på Irland, ett starkt religiöst land men det första landet där samkönade äktenskap blev tillåtet genom folkomröstning. Jag känner många som var ute och kämpade tröstlöst, och många kända personer deltog i kampen.
Även denna seger var historisk och sprungen ur hård kamp!
Det är i ljuset av dessa kamper som vi måste se SSU och MUF:s agerande. Det är i ljuset av oräkneliga bögar, flator, bisexuella, pansexuella och många andra gruppers kamp, ofta under hot om våld från homofobiska grupper och människor.
Att SSU och MUF då tar sig rätten att använda dessa personers segrar som ett PR-jippo för att främja någon partipolitisk agenda är att avladda dessa segrar från deras historiska värde, något som är extremt arrogant.
Istället för att hylla HBTQ-rörelsens kamp exploateras den på ett högst osmakligt sätt.
Givetvis tror jag inte att SSU och MUF Västernorrland medvetet är ute efter att vanhedra HBTQ-rörelsens kamp. Tvärtom vet jag att båda rörelserna innehåller goda människor som själva är HBTQ.
Det jag tror detta handlar om är SSU och MUF:s okunskap, om vad som händer i världen och om äktenskapsfrågans faktiska och symboliska värde. En skulle däremot vilja förvänta sig mer av Sveriges två största partiers ungdomsförbunds kunskaper i dessa frågor!
Istället för att ägna sig åt att trivialisera den politiska kamp för jämställdhet som äktenskapsfrågan har inneburit för HBTQ-rörelsen hade det varit passande om SSU och MUF visat enighet genom att uppmärksamma relevanta HBTQ-frågor.
Frågor som unga HBTQ-personers psykiska ohälsa eller transvårdens brister är mycket mer relevant. Efter åratal av kamp för juridisk jämställdhet så förtjänar HBTQ-rörelsen bättre.