I slutet av juni startade det Indiska livsstilsmagasinet Maggcom en digital kampanj som de kallade #DontMancriminate.

Syftet enligt Maggcom var att främja jämlikhet mellan könen och det dröjde inte länge förrän kampanjen fick snurr på internet och kritiken haglade inte minst på Twitter.

Kampanjen utgjordes av ett antal kändisars ansikten, där munnen var nedtonad och ovanpå munnen skrevs några ’slagkraftiga’ rader om hur mäns och kvinnors livssituation skiljer sig åt.

Ojämlikheten som kampanjen försöker illustrera är likartad, de beskriver små vardagssituationer där de anser att män diskrimineras. Två exempel:

”We don’t discriminate against a pair of boobs. Why do you? Women only buses. Women only train. Women only queue.”

och

”It’s a mans world . 'Bullshit'. I don’t get free drinks. I don’t get free entry. I don’t get sympathy.”

Kampanjens argument är klassiskt och låter ungefär såhär: om vi ska prata om jämlikhet så måste vi prata om jämlikhet för båda könen, oavsett situation eller problemens storlek.

Jag tänkte nu berätta varför det är ett dåligt argument.

Först och främst vill jag poängtera att det inte går att prata om jämlikhet för ett kön. Jämlikhet är ett förhållande, ett förhållande mellan olika grupperingar eller kategoriseringar av individer.

Ett jämlikt samhälle är ett socialt tillstånd där alla individer inom ett samhälle har lika möjligheter och rättigheter. Idag ser inte samhället ut så, inte i Indien och inte i Sverige.

SCB gör varannat år en genomgång av det svenska samhället utifrån ett antal olika kategorier. I korthet så kommer de varje gång fram till att det svenska samhället inte är jämlikt, det sitter till exempel fler män i riksdagen, kvinnor tjänar under sin livstid 2,6 miljoner mindre än män och män står för 99 procent av sexualbrotten.

Eftersom vi har en någorlunda jämn könsfördelning i Sverige blir det uppenbart att det finns en strukturell ojämlikhet. Och strukturer, de förändras långsamt.

För att återkoppla till kampanjen; anledningen till att det i vissa samhällen till exempel finns könsuppdelade vagnar är att det dagligen sker ett strukturellt förtryck av kvinnor, något som är särskilt tydligt om du åker kollektivt efter klockan 22 en helgdag.

Att det finns könsuppdelade vagnar betyder inte att männen inte får åka kollektivt. Det betyder att det strukturella förtrycket av kvinnor har varit så påfallande att det krävts ett ingripande (i form av könsuppdelning efter en viss tid) då strukturen inte förändrats tillräckligt snabbt.

Detta ingripande har i sin tur ansetts vara skäligt då förtrycket varit så tydligt.

Vi kan även prata om drinkexemplet. Det är säkert så att kvinnor mer ofta än män blir bjudna på drinkar (har dock aldrig sett någon studie i just detta). Men hur ofta händer detta?

Jag gjorde en snabb överslagsräkning häromdagen och kom fram till att om antalet bjuddrinkar skulle motsvara löneskillnaden över en livstid så skulle det bli 21.667 stycken drinkar per kvinna.

Det är ganska många drinkar, men framförallt handlar det om att det inte är en rättighet eller en frihet i sig att kunna bli bjuden på drinkar – det handlar om att själv ha möjligheten att bestämma över sin egen ekonomi och konsumtion, utan att vara beroende av en man.

Det är viktigt att prata om jämlikhet. Oerhört viktigt.  Men innan vi specifikt fokuserar på mäns banala ”rättigheter” behöver vi ta itu med de stora problemen.

För när 17 kvinnor mördas av en närstående man varje år samtidigt som machonormen krymper unga mäns värld är det bara löjligt att prata om vem som egentligen köper drinkarna, vem som håller upp dörren och vem som får bära högklackade skor.