Stockholm Pride är en folkfest som firar solidaritet, kampen för frihet från våld och förtryck, och rätten till ett liv i frihet och värdighet. Den svenska hbtq-rörelsen har en tradition av att stå upp mot förtryck i olika skepnader.
Medan hbtq-rörelsen organiserat sig, krävt och vunnit rättigheter har vår rörelse och kamp att allt mer börjat användas med nationalistiska, rasistiska och koloniala motiv.
En lång kamp har fört oss hit. Transpersoer, flator, queers och bögar har på några decennier gått från att betraktas som avvikande, sjuka och perverterade, till att våra rättigheter allt mer används som en symbol för ett lands progressivitet och modernitet.
Men när hbtq-rättigheter framställs som en allt mer självklar del av den svenska självbilden finns det också populistiska poäng att plocka.
Vi måste vara vaksamma på i vilka syften vår rörelses namn används.
När personer med kopplingar till SD och Avpixlat anordnade en Pridemarsch mellan Tensta och Husby igår, var det för att bygga främlingsfientligheten starkare genom att (falskeligen) framställa sig själva som hbtq-vänliga och invandrare som de homofoba.
Syftet är att skapa en skiljelinje mellan ”vi” och ”de andra”; mellan de toleranta och de intoleranta, de civiliserade och de ociviliserade.
SD:s hbtq-retorik profiterar på en typ av homonationalism, som uppstår när de utmålar invandrare, i synnerhet muslimer, som annorlunda och ”osvenska” i sina värderingar.
Vi känner igen det här från hur Israel länge drivit på en homonationalism i syfte att flytta fokus från ockupationen och de dagliga övergrepp som begås mot palestinier, så kallad pinkwashing.
Hbtq-frågorna är en viktig pusselbit i bilden av Israel som modernt och progressivt.
Den israeliska staten investerar både pengar och diplomati i att marknadsföra Israel som ett paradis för hbtq-turister och en fristad för hbtq-personer samtidigt som det framställer Palestina som ociviliserat, barbariskt och homofobt.
Ockupationen vilar på den positiva bild som Israel skapar av sig själv genom att framställa sig som ett land som värnar om mänskliga rättigheter för alla.
Hbtq-rättigheter är helt enkelt den senaste måttstocken på en grupps civilisationsgrad, och de används för att rättfärdiga kolonial och rasistisk politik.
Det är också genom att fokusera på skurkstaters homofobi som hbtq-rättigheter tar plats i den svenska självbilden.
Som tidigare debattörer efterfrågat välkomnar vi och deltar i initiativ av hbtq-personer och för hbtq-personer i Stockholms förorter.
Vi vägrar att bagatellisera homo- och transfobi i alla dess skepnader och oavsett var den yttrar sig.
Att hbtq-retorik numer införlivats i en svensk självbild innebär inte att våra rättigheter kan tas för givna, varken i förorten eller i innerstaden. De måste fortsätta att försvaras och positioner förflyttas framåt, men vi vägrar låta oss användas i en svensk homonationalism som syftar till att stänga andra ute.
Vår frihet och trygghet ska inte försvaras på bekostnad av någon annans.
Detta markerade vi igår när över hundra personer deltog i en antirasistisk picknick i Husby gård, som ett alternativ till marschen mellan Tensta och Husby.
Den svenska hbtq-rörelsen är en stolt och modig rörelse som kommer att fortsätta förenas i kampen mot förtryck i olika skepnader.