Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Hållbarhet är vägen till framtidens välfärd”

Översvämning i Udaynarayanpur, cirka 9 mil väster om Kolkata, India / 05 08 2015. Rök från en okontrollerad eld i norra Arizona / 09 08 2015.

KLIMATHOTET · ”Sverige bör slå fast, i en partiövergripande överenskommelse att bli världens första fossilfria välfärdsnation och att uppnå detta till 2030”, skriver Johan Rockström.

Johan Rockström
Professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, chef för Stockholm Resilience Centre

2015 prognostiseras redan, baserat på de extrema väderhändelser och ovanliga värme som uppmäts hittills, att bli det varmaste året på över 100 år.

Vid sidan om artiklar och inslag i media om ISIS framfart i Irak och Syrien, Rysslands aggression mot Ukraina, den ekonomiska krisen i Grekland och flyktingkatastroferna längs Europas gränser, så ser vi allt oftare rapportering om hur extremt väder slår undan livet för människor runt om i världen.

Det är extrema skogsbränder i delstater som Oregon, Washington och Arizona orsakade av höga temperaturer och torka. Det är extrem torka sedan fyra år i Kalifornien.

Det är dramatiska översvämningar och värmeböljor i Indien.

Vi har alltid haft extrema väderhändelser, men dessa förstärks av den globala uppvärmningen som vi är orsak till.

Skillnaden i det mediala och politiska bruset kring dessa olika chocker – från terror till torka, är att när det gäller ISIS, Putin, flyktingar och Grekland, förväntas vi alla förstå, engagera oss och agera.

Våra politiska ledare åker skytteltrafik och spenderar nätter och helger för att lösa ”krisen” i Grekland. Utrikesministrar reser land och rike kring för att samtala och agera för att hantera ISIS och Ukrainakrisen.

Men när det gäller de globala klimat- och miljöriskerna, vars konsekvenser vi så tydligt redan erfar och kan läsa om i samma spalter som ISIS och Putin, då ser vi inte samma engagemang.

När såg du senast EU:s finansministrar sätta sig i regeringsplan för krismöten i Bryssel om den globala klimatkrisen?

När såg du EU:s stats- och regeringschefer ha ett, på några dagars varsel, extrainkallat möte om hur den globala finansieringen av klimatanpassning skall ske?

Detta är paradoxalt, eftersom vi nog innerst inne alla håller med om att även om Grekland och finanskrisen är allvarliga saker, så är de ändå bara ett irriterat kliande skavsår på en kropp som drabbats av cancer…

Betänk att även med den mest konservativa och försiktiga riskanalysen så innebär en fortsatt utveckling som idag att vi med stor säkerhet kommer att orsaka en global uppvärmning som överskrider 2 C om bara två generationer.

2 grader kanske inte låter mycket, men det är mer än dubbelt så högt som den maximala temperaturen på jorden sedan den sista istiden.

Medelrisken detta århundrade, om bara 85 år, vilket är kortare än medellivslängden hos en nyfödd svensk flicka, är att vi når 4 grader, vilket vore en katastrof för mänskligheten. Tyvärr är riskanalysen värre än så.

Sannolikheten för att nå fullständigt katastrofala 6 grader, om vi fortsätter som idag, är hisnande 10 procent.

En risknivå vi aldrig skulle acceptera i något annat sammanhang. Och detta problem förstås alltmer av världens ledare.

President Obama, vid lanseringen av sin ambitiösa Clean Power Plan 3:e augusti, gjorde klart att ”there is such a thing as being too late”. Det stämmer, tyvärr.

Så min poäng är att ledarskapet och engagemanget inte på långt när står i paritet till situationens allvar.

Vi kan inte se en värld där vi har stabila samhällen och där vi raderar fattigdom vid 4 grader. Det är som att bygga ett hus utan golv. Ett stabilt klimat är välfärdens golv.

Kritiker har alltid hävdat att förnyelsebar energi inte kan leverera billig energi på stor skala för att kunna generera den ekonomiska utveckling och välfärd som eftersträvas. Det är inte längre sant.

Det är en myt att det skulle vara lättare att radera fattigdom i världen med storskalig kolkraft, när småskalig solkraft är bättre anpassade till fattig landbygd i Indien eller Angola.

Det är en myt att sol, vind, vatten, bioenergi inte kan genera el på skala till konkurrenskraftiga priser.

För några veckor sedan var Danmark 100 procent försörjt av vind och solel! Ja, ni läste rätt, 100 procent.

Sverige bör slå fast, i en partiövergripande överenskommelse att bli världens första fossilfria välfärdsnation och att uppnå detta till 2030.

Stefan Löfven och Åsa Romson, i egenskap av statsminister och vice statsminister samt miljöminister bör ta detta initiativ som med fördel skulle kunna läggas på Miljömålsberedningens bord för beredning.

Detta är vad industriledare behöver höra för att få en bekräftelse på att framtidens investeringar måste vara hållbara.

Detta är vad Indien, Burkina Faso och Bangladesh måste få höra, för att skapa ett förtroendefullt förhandlingsklimat i Paris.

Vi, ett av världens rikaste länder tar inte bara vårt ansvar, vi är 100 procent övertygade att hållbarhet är vägen till framtidens välfärd.

Miljö

Mer i ämnet