Frågan om rätten för homosexuella par att få adoptera barn, har blossat upp igen. Och vart, om inte inom Kristdemokraterna.
Ingen annanstans förstås, eftersom det är en icke-fråga för de flesta då lagen är införd sedan många år tillbaka.
Min fundering är mest varför den dykt upp? Varför kom just det ändrade ställningstagandet ut i förskott, från partistyrelsens förslag till svar av hundratals motioner till vårt riksting?
Finns det så få andra förslag från medlemmarna inom vård, skola eller till exempel näringsliv, att rikstingets viktigaste beslut återigen ska handla om en ”underlivsfråga” – och som därmed kommer att dominera medias och väljarnas bild av partiet.
Nej, det tror jag inte. Och då håller jag med Siewert Öholm, som skriver på SVT Opinion, i det obegripliga att frågan kommit i centrum, när det finns många andra frågor som Kristdemokraterna kan och ska lyfta, inte minst utifrån partiledarens tal i Almedalen.
Men jag är däremot oense med Öholm i att partiet inte ska byta inställning.
Vad är bäst för ett barn, att det finns föräldrar som vill ta hand om det, även om de har samma kön, eller att det får vara utan den kärleken och omsorgen?
Mitt val är enkelt där, även om jag i grunden önskar att alla barn finge uppleva kontakten och närheten till både en mamma och en pappa.
Det finns ju som vi vet, också många barn med ensamstående föräldrar som gör ett enastående jobb, men där andra föräldern av olika orsaker inte finns med i bilden.
Men det som bekymrar mig allra mest med den här diskussionen, är att frågor som berör människor i allmänhet, och som jag anser vara kristdemokratins kärna – nämligen att se till alla människors unika och lika värde – försvinner.
Människor som är bekymrade över det ökade våldet i samhället, om barnen mår bra i skolan eller ens gamla mamma på äldreboendet, eller om de som kommer till Sverige får det stöd de behöver osv, var får de sina funderingar besvarade?
Är det inte kristdemokratins främsta uppgift att våga ta de etiska diskussionerna kring värdig vård och omsorg, mot mobbning i skolan, mot hat och våld i samhället med mera – eller ska etiken begränsas till adoptioner, aborter och äktenskap?
Jag och många med mig vill förändra partiet, bredda politiken till att omfatta de etiska frågorna på alla områden och nivåer.
Ge mod till våra förtroendevalda att våga möta människors oro, och aldrig kompromissa bort människovärdet och rätten till likabehandling.
”Ett samhälle byggt på kristen etik och människosyn” är kristdemokratins mål för det politiska arbetet, står det i inledningen till vårt principprogram.
Låt oss då verka för det på alla områden, där ändrad inställning i frågan om homosexuellas rätt att adoptera är ett steg i rätt riktning.