Foto: Christine Olsson/TT
Debattinlägg

”Offra inte KD:s själ på opportunismens altare”

Kristdemokraterna ·

”Har Ebba Busch Thor (KD) och partistyrelsens värdeliberaler insett sorgen och besvikelsen hos breda medlemsgrupper som upplevde att partiet var på väg att förlora sin själ?”, skriver Siewert Öholm.

Om debattören

Siewert Öholm
Journalist och debattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Den massiva kritiken både mot partiledare Ebba Busch Thor (KD) och den partistyrelsemajoritet i KD som röstade igenom förändringar i partiets familjepolitiska principprogram har resulterat i att partiets styrelse förra veckan enats om nya skrivningar.

I en webbintervju säger Busch Thor att ”en enig partistyrelse har ställt sig bakom skrivningar kring familj och samlevnad”. 

Bra. Det är demokrati.

Det är att ”lyssna på rörelsen”, rådet som socialdemokraten Tage Erlander gav till Olof Palme som ny partiledare.

Men räcker omsvängningen? Sker den ”under galgen”?

Har Ebba Busch Thor (KD) och partistyrelsens värdeliberaler insett sorgen och besvikelsen hos breda medlemsgrupper som upplevde att partiet var på väg att förlora sin själ?

Jag kan bara tolka de nya besluten från partiledarens egna ord om en nu enig partistyrelse.

Men alldeles nyss, den 21 augusti hade i varje fall KD-riksdagsledamoten Pernilla Gunther i ett inlägg här, på SVT Opinion, inte förstått att det rådde kris i partiet.

Gunther försvarar partistyrelsens självmål kring homoadoptioner och samkönade föräldrar med de vanliga argumenten och en misstolkning av ”alla människors unika och lika värde”.

Sen drar hon in frågor om våldet i samhället, mobbning i skolan, bristerna i vården, mamman på äldreboendet, allt som om homoadoptioner och samkönade äktenskap skulle vara lösningen på samhällets alla misslyckanden.

Gunther vill att politiker skall ha ”mod att aldrig kompromissa bort människovärdet”. En tidstypisk trendargumentation från debattörer utan värdegrund och historia.

Det kritiserade och nu reviderade beslutet fattades närmast kuppartat, utan partiledarens fysiska närvaro och påhejat av styrelsens värdeliberaler, Jacob Forssmed och Emma Henriksson, alla ivrigt supportade av bortröstade riksdagsledamoten, numera styrelsesuppleanten Michael Ahnefur.

De tolkar alla begreppet värdegrund på ett annat sätt än stora delar av partiets basväljare och förtroendevalda.

Ordningen förefaller nu i någon mån vara återställd.

Partiet vill till varje pris undvika att de så kallade underlivsfrågorna skall dominera partiets riksting i oktober. Att värdeliberalerna själva öppnade dammluckorna kanske några insåg.

Nu, en vecka senare, kommenterar partiledaren det nya beslutet med ord om ”familjens starka ställning”, att familjen ”i de flesta fall består av mamma, pappa barn”, och talar om ”barns rätt till föräldrar”.

Busch Thor formulerar en ny lysande one-liner i familjepolitiken när hon vill markera ”barns rätt till föräldrar och inte vuxnas rätt till barn”.

Det är här tolkningen av värdegrundsordet blir tydligt. Att hävda mamma, pappa, barnfamiljen är inte och får aldrig vara detsamma som att göra avsteg från principen om alla människors lika värde.

Men möjligheten att vara förälder kan aldrig vara en rättvisefråga.

Vi vet att föräldraskap kan manipuleras med surrogatmödraskap eller andra metoder. Det innebär dock inte allas rätt till barn. Däremot innebär värdegrund för de allra flesta att acceptera familjen som samhällets grundbult och alla barns rätt till sin mamma och sin pappa.

FN:s barnkonvention är tydlig. Ingen behöver blunda för att både adoptionsföräldrar i samkönade äktenskap, ensamstående föräldrar finns och kan förmedla kärlek och omsorg till de barn de fått ansvar för.

Men samhällets grundprincip och byggstenar är viktiga att respektera för ett parti som vill skapa ett principprogram  på en kristen-humanistisk grund.

Omsvängningen är värd att respektera.

Det gör inget om rikstinget förtydligar skrivningarna ytterligare i värdekonservativ riktning så att partiets själ inte offras på opportunismens och flathetens altare. 

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.