I programmet SVT Agenda i söndags kunde vi höra Skolverkets generaldirektör, socialdemokraten Anna Ekström, säga att det fria skolvalet måste begränsas.

Hon kan tänka sig olika sätt att minska valfriheten – kvoter, lotteri eller att kommunen tvingar elever att gå i vissa skolor.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) höll i måndagens Aktuellt-sändning med Ekström i hennes slutsatser. Han kallar nuvarande kösystem för lotteri.

Hur en utbildningsminister kan påstå att en antagning baserad på betyg är ett lotteri övergår mitt förstånd.

Menar han på allvar att prestationsbaserad antagning är samma sak som slumpen? Det är ju exakt detta skolan ska lära våra barn. Om du anstränger dig och studerar kan du bli vad som helst.

Meritokrati är det mest rättvisa ett samhälle kan erbjuda.

Gustav Fridolin (MP) påstod också att ingen föreslagit att valfriheten ska minskas. Trots att lotteri uttryckligen är ett sätt att minska den.

Om man vill ta bort möjligheten för väljarna att få välja skola ska utbildningsministern stå för det, inte stå i Aktuellt och säga något annat. Det är att medvetet vilseleda.

Regeringen vill begränsa skolvalet.

Kommunalt veto är redan infört, utredningen som ligger ska resultera i att aktiebolag förbjuds och nu håller han med om att lotteri och kvoter är bra idéer.

Bara en person som inte själv gått i det gamla skolsystemet, när närhetsprincipen gällde, kan stå i Aktuellt och hävda att dagens system innebär lotteri.

Fridolin själv har njutit av privilegiet jag aldrig fick – att få välja skola.

För det verkliga lotteriet var då. Om dina föräldrar hade pengar och bodde i ett fint område fick du gå i en bra skolan, hade dina föräldrar lite pengar fick du gå i den sämre skolan.

Lotteriet här var att din utbildning var hundra procent korrelerad med dina föräldrars inkomst. Detta tycker Gustav Fridolin och Anna Ekström var ett bra system.

Men det är inte bara utbildningsministern som slirar på sanningen och säger det han tror att folk vill höra.

Skolverkets Anna Ekström förlitar hela sin argumentation på en rapport Skolverket gjorde 2012, där de konstaterar att likvärdigheten mellan skolor minskat.

Det hon däremot konsekvent låter bli att säga är att detta beror på att studiemotiverade elever oavsett socioekonomisk bakgrund söker sig till samma skolor.

Både PISA och OECD konstaterar att betydelsen av socioekonomisk bakgrund inte ökat sedan 1999, då den stora minskningen i resultat skett.

En annan sak Ekström med stor precision och hög kommunikativ skicklighet undviker är ordet ”kamrateffekt”, vilket finns i rapportens slutsatser.

Det betyder ordagrant att duktiga, studiemotiverade elever med sin blotta närvaro ska påverka sämre elever till bättre resultat. Ni hör varför Ekström undviker det här ordet.

För att det är en helt bedrövlig syn på barn och vilket ansvar de ska ha. Barn har bara ansvar för sig själva och sin utbildning. Det är vi vuxna som har hela ansvaret över sämre elevers resultat.

Jag vill ställa en fråga till Anna Ekström – vilka barn vill du då offra på den sociala ingenjörskonstens altare?

Vilka flitiga, ambitiösa elever ska få en ny roll i sina liv, den som ansvarig för sina mindre motiverade kompisars utbildning?

De barn som går till biblioteket i sämre områden och pluggar för att hemmet är för stökigt och som tack vare höga betyg nu kan åka till en skola i en annan del av staden?

Att begränsa skolvalet straffar de elever som har störst nytta av det – de som inte har råd att bo på de fina adresserna.

Vare sig skolan eller samhället blir bättre av att vi tvingar tillbaka dem till de sämre områdena.

Att få välja skola är för dessa barn skillnaden mellan att stanna kvar i de lägre samhällsklasserna eller påbörja resan till en ny.