Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Bashar al-Assad och hans anhang måste avlägsnas”

President Bashar al-Assad håller tal i huvudstaden Damaskus: 2015-07-26.

MELLANÖSTERN · ”Assadregimen är anledningen till inbördeskriget i Syrien. Regimen skall inte belönas med assistans och allians”, skriver Leif Eriksson.

Leif Eriksson
F d migrationsattaché vid Sveriges ambassad i Damaskus

Utrikespolitiska institutets medarbetare Per Jönsson hävdar i sin debattartikel på SVT Opinion att omvärlden måste stödja Assadregimen, som det mindre av två onda ting, i kampen mot den Islamiska Staten, IS.

Till stöd för sin tes pekar Jönsson på att det finns starka indikationer på att regionala och globala stormakter kan acceptera en sådan lösning. Han åberopar ett uttalande från FN:s säkerhetsråd och från Storbritanniens utrikesminister.

Jönsson citerar vad han hävdar är en nyckelmening från säkerhetsrådets uttalande den 17 augusti 2015 - att rådet ”eftersträvar upprättandet av ett övergångsstyre med fullständiga verkställande befogenheter, bestående av medlemmar av den nuvarande regeringen samt oppositionen och andra grupper, baserat på ömsesidigt samtycke och fortsatt fungerande myndighetsorgan”.

Detta är felaktigt.

En genomläsning av säkerhetsrådets uttalande om Syrien visar att den av Jönsson åberopade nyckelmeningen, som han menar visar på att FN:s säkerhetsråd strävar efter att låta Assadregimen sitta kvar, saknas.

Vad som däremot upprepas och är nyckel i säkerhetsrådets uttalande är Genevekommunikén, en plan för förhandling mellan regimen och oppositionen om politisk övergång som USA, Ryssland, EU med flera, enades om den 30 juni 2012.

I kommunikén anges att en övergångsregering skall upprätta en neutral miljö och att delar av nuvarande regimen, oppositionen och andra aktörer kan vara en del i en sådan övergångsregering.

Det operativa är upprättandet av en neutral miljö. Bashar al-Assad nämns inte, men man kan med säkerhet säga att hans medverkan inte är möjlig i en övergångsregeringen om en neutral miljö skall upprättas. 

Per Jönsson hävdar därefter att den brittiske utrikesministern Philip Hammond stödjer samarbete med Assadregimen i syfte att bekämpa den Islamiska Staten och åberopar som stöd för detta ett uttalande där Hammond skall ha sagt att han förordar en syrisk nationell enhetsregering där Assad kan sitta kvar 6-12 månader.

Detta påstående från Jönsson visar sig också sakna stöd.

Vad Philip Hammond sagt är att Assad kan sitta kvar upp i sex månader under en övergångsperiod under förutsättning att Iran och Ryssland garanterar hans avgång.

Assadregimen är enligt Hammond det bästa rekryteringsverktyget för Islamiska Staten och han förkastar all form av samarbete med regimen i kampen mot IS. Enligt Hammond kan Assad inte vara del av det framtida Syrien.

Istället har den brittiske premiärministern David Cameron under en frågestund i parlamentet öppnat upp för användning av militärt våld för att avlägsna såväl Islamiska Staten som Bashar al-Assad. 

Per Jönsson har dock rätt i att Ryssland och Iran har viktiga roller att spela.

Det lokala fredsavtalet avseende Zabadani, framförhandlat mellan iranska företrädare och islamistiska Jaish al-Fatah, där Nusrafronten, en gren av al-Qaida ingår, är en liten med god nyhet som skulle kunna indikera att Iran är intresserade av att spela en konstruktiv roll i Syrien.

Att förhandlingarna sköttes av Iran kan också peka på Assadregimens krympande inflytande. Huruvida Ryssland avser att spela en konstruktiv roll mot bakgrund den militära uppbyggnaden som nu sker i Syrien återstår att se. 

Som migrationsattaché vid vid Sveriges ambassad i Damaskus 2005-2008 hade jag bland annat ansvar för migrationspolitisk rapportering avseende irakiska medborgare som tagit till sin tillflykt till Syrien.

Där spelade också Assadregimen ett dubbelspel.

Å ena sidan assisterade man inhemska och utländska jihadister att resa in i Irak för att strida mot amerikanska styrkor, å andra sidan höll man landet öppet för flyende irakier.

I dagens Syrien attackerar regimen Jaish al-Fatah och grupper ur FSA. Islamiska Staten har i mångt och mycket fått hållas.

Assadregimen är anledningen till inbördeskriget i Syrien. Som en del i sin strategi försöker regimen via terrorbombningar göra livet i rebellkontrollerade områden omöjligt.

Dessa krigsbrott är en av huvudanledningarna till internflykten i Syrien och flyktingströmmarna till såväl grannländerna som EU.

Under min tid som anställd vid UNHCR i Libanon 2013-2014 kunde jag också konstatera att de individuella asylskäl som flyende syrier åberopade nästan uteslutande kunde hänföras till Assadregimens terror.

Assadregimen skall inte belönas med assistans och allians.

Som ett första steg att lösa konflikten i Syrien och för att effektivt bekämpa Islamiska Staten måste Bashar al-Assad och hans anhang avlägsnas och en övergångsregering i enlighet med Genevekommunikén upprättas.

För att detta skall ske måste alla rimliga medel, inklusive militära, hållas öppna. 

Mellanöstern

Mer i ämnet