Foto: Leif R Jansson / MAJA SUSLIN / TT
Debattinlägg

”Miljöpartiets trovärdighet står på spel”

Vattenfall ·

”Det går inte för ett grönt parti att sitta i en regering som släpper loss den klimatbomb som Vattenfall sitter på. Hela partiets trovärdighet står på spel”, skriver Birger Schlaug.

Om debattören

Birger Schlaug
F d språkrör Miljöpartiet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Torbjörn Fälldin hade sin plåga.

Han lovade att inte dagtinga med sitt samvete genom att starta en ny kärnreaktor. Han dagtingade.

Gustav Fridolin har sin plåga.

Den där förbannade kolbiten som några mediestrateger fick för sig att han skulle vifta med i valrörelsen. Kompletterat med kraftfulla uttalanden som kunde tolkas som att han aldrig skulle sitta i en regering som inte såg till att kolet stannar kvar i jorden.

Efter valet har inte något ultimatum ställts till Stefan Löfven. Förvånande, kan man tycka. Det finns de i Miljöpartiet som anser att ultimatum är ett måste.

Argumentet: det går inte för ett grönt parti att sitta i en regering som släpper loss den klimatbomb som Vattenfall sitter på. Dessutom: hela partiets trovärdighet står på spel. 

Miljöpartiet räddade Ojnareskogen. Mot socialdemokraternas vilja.

Kanske som tack för att de gröna statsråden ställt sig bakom nya JAS-Gripenplan, Värdlandavtal med Nato och skattepolitik stick i stäv med grön skatteväxling. Dessutom har man haft vänligheten att inte driva krav på vare sig friår eller sänkt arbetstid.

Men kolet kommer man inte åt. Socialdemokraterna vill krama ut pengar ur kolet genom försäljning. Pengar är viktigare än klimatet. Så ser den reella politiken 2015 ut.

Klimatopinionen är – tack och lov suckas det nog i Finansdepartementet – ganska svag. Och den dagspolitiska debatten handlar mest om människor som flyr i jakten på en framtid. Sossarna har inget att vinna på att ta kamp mot kolet.

Språkrören ville inte uttala sig när Vattenfall meddelat att man går ut brett för att sälja brunkolsverksamheten till någon som kan fortsätta klimathaveriet.

Istället lät man partiets energipolitiska talesperson Lise Nordin ta den första vågen av kritik. Inte minst i SVT.

Jag undrar om hon inte innerst inne var ganska förbannad. 

Strategin var att hänvisa till riksdagen. Den måste, hävdar man, ändra ägardirektiv för Vattenfall om klimatfrågan skall väga tyngre än företagsekonomsikt krav på vinst. Miljöpartiet kan ingenting göra. Så ser retoriken ut.

Men hindret är inte riksdagen i första hand. Hade Löfven accepterat stegvis stängda gruvor så hade regeringen lagt förslag till riksdagen om ändrat ägardirektiv.

Och därmed tvingat Annie Lööf, som profilerat sig som borgerlighetens gröna röst, att ta ställning. Centern skulle nämligen ha blivit vågmästare. 

Nu väljer regeringen att inte driva frågan till sin spets. Därför att man riskerar att få majoritet i riksdagen mot sossarnas vilja. Dessa litar inte på att Centern skall hålla fast vid Alliansens och SD:s uppfattning.

Annie Lööf vill knappast stå i Aktuellt och försvara kolet i en debatt med Greenpeace eller Naturskyddsföreningen. Det skulle kosta.

Det enda som kan vrida frågan nu är uppror i Miljöpartiets riksdagsgrupp. Vilket försvårats av att språkrören låtit riksdagsledamoten Lise Nordin försvara dem. Smart strategi... 

Så grundtipset blir att den förbannade kolbiten lär förfölja Gustav Fridolin under hela hans politiska liv.

Är det värt det, Gustav?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.