Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Hjälp Assadregimen att utplåna IS-monstret”

En kvinna vandrar genom de förstörda delarna av staden Homs, Syrien; 2015-09-03.

MELLANÖSTERN · ”Vore det inte för Irans och Rysslands materiella och militära bistånd till Assadregimen är det högst sannolikt att IS i denna dag skulle ha intagit Damaskus och större delen av övriga landet”, skriver Per Jönsson.

Per Jönsson
Mellanösternanalytiker Utrikespolitiska institutet

Förre migrationsattachén vid Sveriges ambassad i Damaskus, Leif Eriksson, klamrar sig i sin artikel på SVT Opinion fast vid en ståndpunkt om inbördeskriget i Syrien som var aktuell och relevant för tre fyra år sedan: Assadregimen är anledningen till inbördeskriget i Syrien – därför måste Assadregimen tas bort.

Då, för några år sedan, gick huvudkonflikten mellan just Assadregimen och en ytterst brokig opposition bestående av hundratals rebellgrupper av varierande sekulär och islamistisk karaktär.

Då var det fullt logiskt för oss i omvärlden att stödja åtminstone en del av rebellerna och försöka ersätta Assadregimen med något slags koalitionsregering bestående av oppositionsgrupper i och utanför själva Syrien.

I dag är läget radikalt annorlunda. Sedan ungefär två år har den ursprungligen Irakbaserade Islamiska staten gått segrande fram i såväl Irak som Syrien, utmanövrerat större delen av de övriga syriska rebellgrupperna och kontrollerar nu drygt halva Syriens landyta.

Vore det inte för Irans och Rysslands materiella och militära bistånd till Assadregimen är det högst sannolikt att IS i denna dag skulle ha intagit Damaskus och större delen av övriga landet.

Just detta är vad man börjat komma till insikt om i somliga västliga huvudstäder, även i Washington, och definitivt i Moskva. Därför har Ryssland på sistone börjat trappa upp sitt militära stöd till Syrien för att backa upp den alltmer trängda Assadregimen.

Det är också därför FN:s säkerhetsråd den 17 augusti kunde enas om ett förslag till nya fredsförhandlingar, delvis enligt det särskilda Syriensändebudet Staffan de Misturas upplägg, och helt i linje med förra sändebudet Kofi Annans rekommendationer som sammanfattades i den så kallade Genève I-kommunikén från 30 juni 2012.

Det är första gången på flera år som Ryssland inte inlagt veto mot säkerhetsrådets förslag till uttalanden om Syrien, vilket avslöjar att någonting viktigt är på gång i Syrienkrisen.

Såväl själva 17 augusti-uttalandet från säkerhetsrådet som FN:s eget pressmeddelande om detta slår fast att rådet vill se ett övergångsstyre i Syrien med deltagande av såväl den nuvarande regimen som oppositionen samt med den syriska statsapparaten intakt. Det vill säga i princip samma som Genève I.

Dessutom kräver säkerhetsrådet nu ett definitivt stopp för terroraktioner som utförs av organisationer som IS, Nusrafronten och  al-Qaida.

Därmed går man ett steg längre än Genève I: I dag är det viktigast att bekämpa Islamiska staten och andra våldsislamister, inte att krossa Assadregimen.

Valet mellan Assadregimen och IS framstår som allt mer självklart – ungefär som Roosevelt och Churchill under andra världskriget valde att stödja den stora skurken Stalin i syfte att krossa den ännu större skurken Hitler.

Leif Erikssons argument att Assadregimen är anledningen till inbördeskriget i Syrien svajar också betänkligt när man ser till antalet döda krigsoffer.

Den absolut mest auktoritativa och oftast citerade källan, det Londonbaserade Syriska människorättsobservatoriet, redovisade i augusti cirka 330 000 dödsoffer.

Av dessa var cirka 112 000 civila (på alla sidor), cirka 90 000 stridande för regimen (soldater, milismän) och cirka 70 000 rebellsoldater (övriga var oidentifierade).

Det synes alltså som att Assadregimens motståndare, främst förstås IS, har väsentligt blodigare händer än regimens trupper.

Att räkna lik är en obehaglig syssla och kan uppfattas som cyniskt.

Men sådan statistik pekar mot att om Islamiska staten fortsätter att rycka fram i Syrien – och Irak – blir de humanitära konsekvenserna värre än om Assadregimen och de kurdiska styrkorna i Syrien ges hjälp av omvärlden att utplåna IS-monstret.

Mellanöstern

Mer i ämnet