I veckan läser vi om Polen. Om hur 100 000 insamlade namn ska väcka frågan om att helt och hållet förbjuda abort.
Redan idag är aborträtten kraftigt inskränkt i Polen, som är ett av flera länder inom EU där det krävs specifika förutsättningar för att få göra abort.
I kampen för kvinnors frigörelse har makten över kroppen alltid varit ett av de viktigaste slagfälten, och det gäller inte minst graviditeter.
Det är väl belagt att inskränkningar av aborträtten inte leder till färre aborter. Kvinnor gör abort oavsett. Däremot blir aborterna osäkra och ibland direkt livsfarliga.
Innan abort blev lagligt i Sverige var det vanligt att kvinnor reste till just Polen för att bli av med oönskade graviditeter, och i världen dör varje år 70 000 kvinnor på grund av illegala aborter.
Konservativa krafter i Europa lyckas begränsa aborträtten, och Sverige bör därför agera för att förenkla resan hit. Då skulle färre kvinnor i Polen tvingas ta till farliga metoder.
I Sverige har vi sedan 1975 rätt till fri abort, och de senaste åren har enstaka röster höjts för att åter begränsa aborträtten i Sverige. Men de är få och de möter stort motstånd.
I debatten kring Polens absurda inskränkningar riskerar däremot gränserna att förflyttas. Jämförelser görs, där vissa aborter räknas som viktiga och andra som en lyx. När ska det vara okej att göra abort? När är den rättigheten inte längre grundläggande? Vi får inte gå i den fällan.
För rätten till abort handlar om så mycket mer än att förhindra livsfarliga förlossningar – det handlar om att ha makten över sitt liv.
Rätten över sin egen kropp och rätten att bestämma om man vill föda ett barn, att bli förälder. De moraliska gränsdragningar som diskuteras, om kring vilka aborter som åtminstone borde tillåtas, begränsar våra liv.
Det är ett skuldbeläggande av alla de tjejer och kvinnor som av andra skäl än exempelvis våldtäkt eller kronisk sjukdom går igenom en abort. Alla upplever det inte som jobbigt att göra abort, men många gör det. Att dessutom bli ifrågasatt av samhället är en dubbel börda.
Sedan 1975 får kvinnor i Sverige göra abort oavsett anledning. Sedan 2008 har kvinnor rätt att göra abort i Sverige även utan svenskt medborgarskap.
På hemsidan abortioninsweden.org finns information om att göra abort i Sverige, bland annat på polska. Det är ett viktigt initiativ.
För att skapa fler säkra vägar för kvinnor i länder som, likt Polen, begränsar aborträtten krävs agerande utifrån. Men ideella krafter räcker inte, och det enda rimliga vore en informationskampanj från svenska staten. Det vore ett sätt att göra det lättare för kvinnor att resa hit för att göra en säker abort.
Som feminist och 90-talist kan jag ibland känna att det är absurt att behöva kämpa för det som varit en grundläggande rättighet för kvinnor i Sverige i över 40 år.
Men sådan är kvinnokampen – så länge någon vill kontrollera och ha makt över våra kroppar är det viktigt att försvara de segrar som redan vunnits.
Därför ger vi allt stöd till de som kämpar för rätten till abort i Polen, er kamp är vår. Och av samma skäl är vi inte tysta när förskjutningarna kring vilka aborter som ska räknas drar igång.
Rätten till abort, att själv bestämma om man vill föda ett barn eller inte, handlar inte om varför man blev gravid.
Det handlar om att ha makten över sin kropp och sitt liv. Därför kräver vi en utökad aborträtt – inte en inskränkt.