Foto: Jessica Gow / TT
Debattinlägg

”BDSM ska inte vara ett sätt att rättfärdiga våld”

Våldtäktsdom ·

”I flera domar har den tilltalade hänvisat till att det var fråga om dominanssex, hårt sex, sadomasochism eller liknande formuleringar. Det är en tendens som är oroväckande”, skriver Linnéa Wegerstad och Charlotta Carlström

Om debattörerna

Linnéa Wegerstad
Doktorand i straffrätt vid Lunds universitet
Charlotta Carlström
Doktorand i socialt arbete vid Malmö högskola

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Den friande domen från Lunds tingsrätt, som igår bekräftades av hovrätten, upprör många. Återigen ska frågan om samtycke utredas. En förändrad våldtäktslagstiftning i en sådan riktning är viktig men kommer inte att lösa det som har varit avgörande i fallet. Nämligen den tilltalades invändning om att han inte hade uppsåt – han insåg inte att hon inte ville – eftersom han trodde att han utövade ”dominanssex”.

Domen är ett exempel, bland flera, på en tendens vi har sett inom våra forskningsområden. I flera domar de senaste åren har den tilltalade invänt att det fanns samtycke från den andre och hänvisat till att det var fråga om dominanssex, hårt sex, sadomasochism eller liknande formuleringar.

Detta har förekommit såväl i våldtäktsåtal som i åtal för grov misshandel och olaga hot. Det är en tendens som är oroväckande.

BDSM är en sexuell praktik som många utövar. Förkortningen BDSM är en akronym för bondage/disciplin, dominans/submission (underkastelse) och sadomasochism. Sexualpolitiska framsteg har gjort att detta sätt att utöva sex har blivit mer accepterat.

Det är viktigt att det finns en öppenhet i rättssystemet för variation av sexuella beteenden och praktiker.

Det ska inte vara straffbart att utöva BDSM – så länge det finns samtycke.

Det är här problemet uppstår. Domstolar måste kunna göra skillnad mellan (olagligt) våld och BDSM.

Det innebär att när en person invänder att han eller hon antog att den andra vill ha ”dominanssex”, och därför inte insåg att den andre inte samtyckte till att bli utsatt för slag, örfilar, bli fasthållen eller förhindrad att andas, måste det ställas vissa krav. 

Det ska vara möjligt att avtala bort det rättsskydd som strafflagstiftningen erbjuder. Parterna ska kunna komma överens om att ett nej inte ska betyda ”sluta”.

Men, då ska det också finnas en tydlig kommunikation mellan parterna i form av en ömsesidig överenskommelse. Den enes magkänsla ska inte kunna ge frihet från ansvar.

För att skilja mellan BDSM och våld behövs kunskap om de normer och regler som finns bland BDSM-utövare. Det krävs exempelvis en noggrann dialog inför en session om vilka delar inom BDSM som de utövande personerna vill eller inte vill vara med om.

Om ord som nej och sluta ingår i rolleken ska så kallade säkerhetsord finnas.  Om säkerhetsorden används ska leken omedelbart avslutas.

BDSM bygger på samtycke, ömsesidighet och tillit. Finns inte ett uttalat samtycke är det inte BDSM.

Den friande domen är ett exempel på att det saknas kunskap och kompetens om vad BDSM innebär och vilka krav en domstol kan ställa på en invändning om ”dominanssex”.

Det är olyckligt såväl för BDSM som för rättsystemet.

Vi har en uppmaning till den utredning om sexualbrotten som ska tillsättas: Att ta denna tendens på allvar och utreda hur sådana invändningar ska hanteras i framtiden. Det är då nödvändigt att använda den kunskap och forskning om BDSM-kulturen som finns.

Istället för ett snävt juridiskt perspektiv hoppas vi att den kommande utredningen beaktar kunskap från områden som sexologi, genusvetenskap och sociologi.

BDSM ska inte vara ett sätt att rättfärdiga våld.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.