Frågan om jobben står i centrum av det politiska samtalet just nu. Alla är överens om att jobb åt Sveriges unga, människor med utländsk bakgrund och de som står allra längst från arbetsmarknaden är den stora utmaningen. Det handlar om att skapa förutsättningar för att fler företag ska kunna anställa även de personer som har liten erfarenhet eller vissa språkliga brister.
Sverige har redan en näring som inkluderar dessa personer. Inom besöksnäringen är var tredje anställd och 59 procent av företagarna utlandsfödda.
Det är inte frågan om något smalt särintresse – utan riktiga jobb i en svensk basnäring som bär upp ett exportvärde på 106 000 miljoner kronor varje år. Det är också en näring som växer. Små företag utvecklas, anställer och är representerade från norr till söder – till och med i de allra minsta orterna.
Arbetsförmedlingen väljer till och med att i sin senaste jobbprognos specifikt framhålla näringen som framtidens jobbskapare och dörröppnare till arbetsmarknaden för unga och oerfarna.
Sverige har alltså en sektor som ger jobb åt de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, hjälper staten med integration i samhället och som dessutom skapar exportvärden som är större än det samlade exportvärdet av klassiska industrier så som personbilar, stål och malm.
Besöksnäringen har under lågkonjunkturerna och finanskrisen lyckats med det som andra branscher inte kunnat – att skapa nya jobb.
Sedan 4:e kvartalet 2011 till och med första kvartalet 2014 har över 13 000 nya jobb skapats enligt SCB. Visita uppskattar att omkring 7 000 jobb skapats under de dryga första två åren som en direkt effekt av att momsen på restaurangmat sänktes till en rättvis nivå gentemot övriga aktörer som säljer livsmedel. Om man väljer att ytterligare lyfta blicken och titta bortom SCB-siffrorna för antalet skapade jobb så kommer man att se ytterligare potential i besöksnäringen.
Bara i år kan antalet vakanta tjänster som kock räknas i tusental. Samtidigt finns ett stort antal människor inskrivna hos arbetsförmedlingen som just kock. Siffrorna borde tala ett tydligt språk: att det finns så väl efterfrågan som utbud av kockar. Det borde, enligt all logik, leda till fler anställningar.
Det siffrorna tyvärr inte berättar är att vissa inskrivna kockar inte längre söker det yrket och att andra har behov av att få sina kunskaper validerade.
Det finns alltså tjänster som inte tillsätts eftersom det saknas kockar att anställa och därför uteblir också effekten av ”ringar på vattnet” där en ytterligare kock ökar kapaciteten för servering och andra sysslor.
En kock har alltså potentialen att skapa jobb åt ännu fler.
Sedan besöksnäringen fick sunda konkurrensvillkor och nu betalar samma moms som andra aktörer som säljer mat så har den levererat fler jobb och viktiga exportvärden.
Vi har tagit ledartröjan när det gäller att skapa jobb åt unga och invandrare och det vill vi gärna fortsätta att göra – helst ännu bättre. Politiken kan utnyttja näringens stora potential istället för att kväva den med fördubblad arbetsgivaravgift för unga och dubblerad moms.
Statsfinanserna – oberoende av regeringspartier – borde ha ett gemensamt intresse med besöksnäringen i att hitta lösningar på hur man ska kunna tillsätta tusentals vakanta kockjobb.