Jag läste häromdagen Jan Guillous debattartikel ”Judehatet kan inte tolereras – oavsett vem som framför det” i Aftonbladet.
Artikelns titel kan nog ingen debattera emot men det är själva innehållet i artikeln och en del av hans tankegångar som fick mig att reagera.
Jan Guillou passar av någon anledning på att dela ut tjuvsmällar till hiphop musiken som genre och rappare över lag. Jag vet inte om det har att göra med brist på inspiration och ämnen att skriva om eller om han bara kände för att vädra sina fördomar.
Det finns ingenting revolutionerande eller häpnadsväckande i att en vit man i övre medelåldern från den så kallade kultureliten spyr galla över en redan bespottad musik genre som representerar de marginaliserade icke-vita minoriteterna i samhället.
Han skriver att det är budskapet i sig som är problematiskt och inte budbäraren men tycks sedan fastna på den stereotypa bilden av rappare med ”bakvända kepsar” och ”nerhasade byxor”.
Han verkar koppla ihop dessa attribut med okunnighet och ignorans och spårar det tillbaka till den amerikanska hiphop kulturen som han tror att svenska rappare dumdristigt kopierar utan vidare eftertanke.
Att tillskriva människor inneboende kvalitéer utifrån yttre egenskaper och attribut är varken konstruktivt eller humanistiskt om man nu ska tala om en demokratisk värdegrund och människosyn.
Det är inte heller enbart kulturelitisterna i media som använder sig av sådana metoder utan även polisen som använder rasprofilering i sin dagliga jakt på gärningsmän.
En rasprofilering som drabbar just ungdomar med ett ”visst utseende” i Sveriges förorter och även övriga delar av världen som dagligen utsätts för olika förnedrande ”rutinkontroller” av ordningsmakten.
I debatten efter mordet på Trayvon Martin, en 17 årig afroamerikansk pojke som sköts till döds i ett välbärgat område i Sanford, Florida 2012 så diskuterades det mycket om pojkens klädsel som ansågs vara suspekt och inte ”hörde hemma i det området”.
Luvtröjan som Trayvon hade på sig blev föremål för debatt och kom att användas som en ursäkt för att ordningsvakten skjutit Trayvon. Det gick så långt att vissa människor i USA ville införa luvförbud på grund av att man kopplade luvtröjor med fattiga afroamerikanska gängmedlemmar och förbrytare.
Om man nu ska kalla sig humanist så kanske man borde ha koll på sådant och inte själv trampa i klaveret.
Det Guillou gör är att smutskasta en kategori av människor till försvaret av en annan och det är en rejäl tankevurpa. Vi är inte vita överklass gubbars slagpåsar som kan användas för att plocka billiga poäng.
En stor del av kritiken som framförts mot hiphopen som konstform har haft rasistiska undertoner eftersom kritikerna (ofta från den vita medel och överklassen) har haft svårt att särskilja på konstformen och dess utövare (ofta från den icke-vita arbetar och underklassen).
Det är ingen slump att det är så heller eftersom konstformen är så starkt förankrad i de marginaliserade minoritetsgruppernas egna erfarenheter och har använts som megafon i ett rasistiskt och klassistiskt vitt majoritetssamhälle.
Språkbruket och danserna har ofta ansetts vara för grova och vulgära och inte tillräckligt rumsrena för den vita finkulturens rum vilket har lett till att man har bannlyst många låtar från teve och radio.
Klädseln har förknippats med slapphet, arrogans och kriminalitet och har ofta även den varit föremål för förbud.
Om man nu ska använda Jan Guillous egen förklaringsmetod, fast riktat åt ett annat håll, så skulle man nästan kunna säga att det kanske är det vita majoritetssamhället i Sverige som tanklöst har kopierat en rasistisk och nedvärderande syn på icke-vita minoritetsungdomar och deras konstform.
Det är ingen som har diskuterat Guillous präktiga pälsar av döda djur eller koloniala cowboyhattar men det kanske är det dags för honom att ta av sig de koloniala glasögonen.