Regeringen bygger murar runt Sverige. I tisdags presenterade Löfven och Romson åtgärder för att drastiskt minska invandringen till Sverige. CUF är mycket kritiska till förslaget i sin helhet.
En del av det går ut på att omöjliggöra uppehållstillstånd som ”övrig skyddsbehövande”.
Därigenom drar man helt undan mattan för framtida klimatflyktingar och skjuter Sveriges trovärdighet i sank, precis innan klimatförhandlingarna i Paris.
Ett resultat av växthusgasutsläppen är stigande havsnivåer.
Inom en snar framtid kommer många, ofta tättbebodda, landområden att översvämmas helt. När den globala medeltemperaturen ökar sprider sig öknar.
Det kommer leda till stora svältkatastrofer i flera länder.
Vädret kommer att bli mer oförutsägbart, vilket leder till fler ödesdigra naturkatastrofer. Utsläppen är globala, och en stor andel kommer från rika västländer.
Då måste även ansvaret för klimatflyktingarna vara globalt.
Många av de länder som kommer att drabbas värst är små, överbefolkade eller för fattiga för att själva kunna ta hand om sina klimatflyktingar.
Från öriket Kiribati har de första klimatflyktingarna kommit. När öarna försvinner under havsytan finns det idag ingen internationell flyktingkonvention som de kan söka asyl under.
De stora konventionerna saknar nämligen skrivningar om klimatflyktingar, och de tar många år att ändra.
I den svenska lagstiftningen räknas människor som flyr från naturkatastrofer och miljöhot in under ”övriga skyddsbehövande”. När regeringen nu väljer att stryka det asylskälet helt står en utsatt grupp utan skydd.
Den här veckan åker miljöminister Åsa Romson (MP) till Paris för COP21, det klimattoppmöte som ska nå ett slutgiltigt avtal för att begränsa och hantera klimatförändringarna.
Även om ett avtal skrivs och genomförs räknar UNHCR med att världen kommer ha mer än 250 miljoner klimatflyktingar 2050.
Sverige kommer inte vara ett av de stora mottagarländerna för dessa flyktingar, men trots det får vi inte sticka huvudet i sanden.
I stora delar av världen kan man ej söka asyl av klimatskäl (bland annat Nya Zeeland och Australien har nyligen avslagit liknande asylansökningar). Sverige borde därför gå i spetsen och se till att fler länder ger skydd åt människor som tvingas fly sina hemländer på grund av klimatet.
På sikt måste även flyktingkonventionerna skrivas om för att ge en växande grupp människor skydd.
Istället för att gå i spetsen åker nu Åsa Romson (MP) till Paris med sjunkande trovärdighet.
MP har i många år haft stort fokus på frågan om klimatflyktingar, men väljer nu, när de för första gången sitter i regering, att istället offra deras asylmöjligheter.
Regeringens förslag må vara tillfälligt, men det signalerar tydligt att Sverige inte tar klimatflyktingarna på allvar. Om vi vägrar arbeta för dessa flyktingar på hemmaplan, hur kan vi då förvänta oss att resten av världen ska ta sitt ansvar för dem?
Regeringens flyktingpolitik är varken human eller rimlig.
Den klämmer åt människor som flyr från krig och katastrofer, istället för att göra nödvändiga ändringar i de många regelverk och system som länge försvårat för invandrare.
Det är svårt att förstå hur MP kunnat svika både sin värdegrund och sin väljarkår så totalt som de gör nu. För att få sitta tryggt i regeringen har Miljöpartiet valt att offra flyktingar i allmänhet och klimatflyktingar i synnerhet.
Kanske är det dags för MP att överväga att lämna regeringen, annars kanske det är dags för deras väljare att överväga att lämna Miljöpartiet.