Menstruation är inte en privat, personlig angelägenhet utan en hälso- och utbildningsfråga för samhället i stort. Det är dags att vi synliggör och börjar prata om blodet.
I lördags var det vernissage för Period Pieces i Göteborg. Period Pieces är ett konstprojekt på temat mens lett av mig och fotografen Arvida Byström, tillsammans med nio andra konstnärer från världen över. Trots regnväder stod folk i kö för att komma in. Ner för vad som måste vara Göteborgs smalaste spiraltrappa, till Göteborgsvårens största konsthändelse.
Det var fullt med folk från öppning till stängning.Var man där fick man bland annat se fotografier av tjejer som blöder igenom, en video på mensblod som bildar vackra former i vatten, och servera sig rödvin från skrevet på en naken skyltdocka. Vissa verk manar till eftertanke, andra till skratt, några till att utmana gränser för vad som är vackert eller fult. Rent och orent. Personligt eller publikt.
Vissa har undrat om vi gör detta bara för att provocera. Och jag har svarat att, nej, vi gör det för att avdramatisera. Vi gör det för att mens ska sluta vara provocerande. Mens är, eller borde vara, en naturlig del av allas våra liv.
Vårt konstprojekt handlar om att få ut mensen in i det offentliga rummet. Vi vill försöka förändra – om än bara lite – hur människor talar om och förhåller sig till mens. Vi vill skapa plats för mens i det offentliga, skapa samtal om mens.
För det är på tok för tyst. Det är min fasta övertygelse att tystnad förlamar. Om det talas så lite om något som är så vanligt i så många människors liv är risken stor att människors behov osynliggörs, att problem blir utan lösningar, och kanske till och med att vi inte ens definierar problemen. Syns det inte, finns det inte.
Det rör inte bara de 3,5 miljarder människorna som har, har haft, eller kommer att få mens. Det rör deras föräldrar, partners, barn och vänner. Det rör deras lärare, läkare, chefer, och anställda.
Menstruation är inte en privat, personlig angelägenhet utan en fråga för samhället i stort. Som så många feminister sagt före mig: det personliga är politiskt. Det som ses som det allra mest privata, hemliga och pinsamma, är i själva verket en stor och viktig samhällsfråga.
För att ta en handfull exempel:
– Mens är en utbildningsfråga. Forskning av bland andra Gun Rembeck har visat att med utbildningsmetoder som främjar en annan typ av kunskap, attityd och förhållningssätt till mens, kan unga kvinnors självförtroende och kroppsbild stärkas avsevärt. En ovärderlig investering i framtiden.
– Mens är en global tillväxtfråga. I många utvecklingsländer är det så dyrt och svårt att få tag i mensskydd att unga kvinnor stannar hemma från skolan under menstruationen, vilket i sin tur leder till att de inte får en fullständig utbildning. Detta får konsekvenser för dessa unga kvinnors möjligheter till arbete, och för ländernas tillväxt i stort.
– Mens är en miljöfråga. Vi slänger ungefär 530 miljoner mensskydd varje år bara i Sverige, i USA runt 12 miljarder. Men det finns återanvändningsbara alternativ som dessutom är skonsammare mot kroppen. Menskoppen är ett, tygbindor ett annat. Med ett större användande av dessa produkter kan vi minska sopberget med många tusen ton varje år.
– Mens så klart också en hälsofråga. Dels är det än fråga om vardagshälsa, och dels om allvarliga – ofta dolda – sjukdomar. Bland menstruerande är det vanligt med olika hälsoproblem som påverkar deras vardag, såsom mensvärk eller PMS. Många viftar bara bort de här problemen, som om de hör till vad det är att vara kvinna. Nått ”vi bara får ta”. Men liksom i den rådande debatten om förlossningsskador är det inte nödvändigtvis ”normalt” att ha ont eller må psykiskt dåligt.
Faktum är att kraftig mensvärk och PMS i sig kan diagnostiseras som allvarliga sjukdomar där det finns vård att få! Men på grund av menstabut lider många i det dolda. Om ingen uttrycker att de har problem, kommer ingen att leta efter lösningar. Syns det inte, finns det inte.
Alla måste inte tycka om mens, och det är helt tillåtet att tycka precis vad som helst om utställningen. Men vi måste faktiskt tycka någonting. Ämnet mens är för stort för att förpassas till utkanten av samtalet, rummet och livet. För den finns där inne i mitten.
Med Period Pieces hoppas vi att mensen ska ”blöda igenom” galleriets väggar, ut i vardagen. Så jag avslutar med en uppmaning: i vilket yrke ni än befinner er, var ni än är verksamma i, vilken hjärtefråga ni än har: låt mens få ta plats just där ni är. Prata om det på jobbfikat och på fotbollsträningen! Visa era barn! Se över era policys! Låt mensen ta plats i era liv!