Bästa Erik Johansson, det är mycket som förenar dig och mig. Vi är båda bögar, båda präster i Svenska kyrkan och båda tycker vi om sagor.
Själv använde jag mig av sagans bildvärld när jag här på SVT Opinion beskrev den indignation som konservativa kyrkliga debattörer visat prov på i samband med SVT:s program ”Bögbotarna”.
Den kyrkliga upprördheten gällde präster som i sitt utövande av själavård mött – inte den stora stygga vargen eller Kommandoran – men väl Uppdrag granskning.
Jag skrev också om dig Erik Johansson, om hur du med Krösa-Majas rynkade panna i tidningen Dagen undrat ”Vad är det mer vi inte är tillåtna att be för inom själavårdens ram?”.
Nu har du svarat på min artikel, Erik. Du skriver att det finns ganska många homosexuella som önskar leva sina liv i celibat, däribland du själv.
Och med en suckan riktad mot mig klagar du ”För dig verkar vi helt enkelt inte vara värda att ta på allvar, eller ens existera”.
Min bästa Erik, låt mig lugna dig på just den punkten. Jag är mycket väl medveten om att du existerar!
Du är en av dem som aktivt har bekämpat andra homosexuellas rätt att leva såsom vi önskar. Du har aldrig nöjt dig med att lagen alltid gett dig själv tillstånd att leva i ditt högt önskade celibat. Civilstånd: ogift.
Din kamp har i stället gällt att alla vi andra ska förmenas möjligheten att leva såsom vi vill, i juridiskt tryggade äktenskap, med möjlighet att välja mellan kyrklig och borgerlig vigsel.
Inte förrän 2009 blev det juridiskt möjligt för samkönade par att ingå äktenskap i Sverige. När lagen väl gick igenom – trots motståndskampen från dig och dina gelikar – hade jag och min man levt tillsammans i 23 år, utan möjligheten att gifta oss i Sverige.
Så Erik, tro mig, jag är väl medveten om att du existerar.
Dessutom känner jag väl till dina sagor, Erik. De som du brukade predika med större frenesi förr om åren, när du var förgrundsfigur för Medvandrarna. En konservativ kristen gruppering, som genom litteraturtips och annan verksamhet spred sagor om att homosexualitet ofta har sitt ursprung i sexuella övergrepp som barn.
Ni utlovade även vägar ut ur homosexualiteten.
Vad Uppdrag granskning visade nu i veckan Erik, var att dina sagor fått gedigen spridning. Inte minst bland de präster som tillhör din egen gruppering ”Frimodig kyrka”.
Den ena efter den andra ”frimodiga” prästen visade sig fullt berett att be bort den förhatliga homosexualiteten när SVT:s reporter besökte dem och spelade olycklig bög.
Reportaget avslöjade att Svenska kyrkan fortfarande har en lång väg att gå när det gäller synen på homosexuella.
Och medan varje läsare av mitt debattinlägg här på SVT Opinion förstår att Krösa-Maja endast är en påhittad figur, ett litterärt grepp för att synliggöra en skrämmande verklighet, tycks dina prästvänner i Frimodig Kyrka tro att de sagor som du har gett spridning åt de facto är sanna.
Varför skulle de annars fråga om sexuella övergrepp i barndomen, när de mötte den unge olycklige reportern i själavården? Varför skulle de annars erbjuda sig att bota bögen till heterosexualitet?