Att satsa på ekologisk mat är inte hållbart i längden. Den ekologiska odlingen kan aldrig klara världssvälten, klimatförändringen, det friska vattnet och den biologiska mångfalden.
SVT:s granskning av ekomaten har visat att den förra regeringens mål om 25 procent ekologisk mat i offentlig sektor ännu inte har uppnåtts. Bara var tionde potatis är ekologisk, och knappt en sjättedel av grönsakerna, medan ekomjölken utgör mer än hälften av de ekologiska inköpen.
Visst är det viktigt att politiska mål också omsätts i politisk handling. Varför annars sätta målen?
Men samtidigt måste man förstås se till vilka mål som är verkligt viktiga för samhället, och dit hör faktiskt – rent krasst – inte målet om ekologisk odling. I varje fall inte om vi talar om själva huvudsyftet med matproduktionen, nämligen att föda världens växande befolkning.
På 30 års sikt måste vi öka jordens matproduktion med 70 procent, och detta med mindre mark att tillgå (vi kan ju inte skövla och plöja upp mer regnskog), mindre tillgång till rent vatten och med mindre användning av konstgödsel och andra kemikalier.
Lägg därtill att klimatförändringen troligtvis kommer att leda till att dagens torra områden blir ännu torrare, och de blöta ännu blötare. Detta kommer att påverka jordbruket enormt.
Det här innebär att vi måste utveckla ett effektivt precisionsjordbruk med högre skördar och med minskade resurser i anspråk. Samtidigt måste vi skapa ett intensivt jordbruk på åkern som inte får påverka luft, vatten och den biologiska mångfalden.
Detta är vår riktigt stora utmaning, och lösningen heter inte ekologisk odling. Den typen av odling har exakt samma miljöpåverkan per kilo producerad mat som det konventionella jordbruket, men dess skördar är mellan 25 och 50 procent lägre per hektar.
Även ekoodlare skickar i dag in sina produkter till städerna, där förhoppningsvis det mesta äts upp. Men precis som för all annan mat hamnar inte restprodukterna på åkern igen. I stället blir energin från växtligheten till klimatgaser, och växtnäringsämnena som är Guds gåva på åkern blir till djävulens redskap i vattnet – se bara på Östersjön.
Vi måste skapa ett fungerande kretslopp av livsviktiga näringsämnen, såsom fosfor, mellan stad och land.
Visst har matproduktionen flera dimensioner. Självklart är det viktigt att handla närodlade produkter, för vi kan ju alltid importera äpplen och morötter – men inte importera biologisk mångfald, bevarat kulturarv och en levande landsbygd.
Och visst kan ekologiska produkter vara en viktig nischmarknad, men den ekologiska odlingen kan aldrig klara världssvälten, klimatförändringen, det friska vattnet och den biologiska mångfalden.
Kanske är det detta de politiska målen bör vara inriktade på?