Vi kanske har för lite klarspråk och tydlighet i politiken och samhällsdebatten som förs idag. Därför är det tacksamt att skolkoncernen Academedias grundare Bengt Stillström skriver en artikel i Dagens Industri den 26 augusti, som tydliggör en riskkapitalists syn på skolan.
Kortfattat handlar artikeln om att klassamhället är bra och att skolan bör göra sitt för att upprätthålla ett ojämlikt samhällssystem.
Skolan är till för de resursstarka, och de ska belönas med mer resurser, medan de resurssvaga inte ens behöver gå i skolan.
Arbetarklassens barn kan ju arbeta istället.
Stillström har missat vad likvärdig skola handlar om. Det är inget rödgrönt flum, som han tycks tro, utan är reglerat i skollagen.
Alltså är det ingenting som någon skola eller huvudman kan ignorera eller förminska till en tom fras.
Vi har ett segregerat samhälle, men det ska inte påverka alla elevers rätt till kunskap. Skolans uppdrag är därför att se till elevernas olika förutsättningar ska kompenseras för att utbildningen ska kunna tillgodogöras.
Detta tycker Stillström är orättvist och menar att det i stället leder till en sämre skola för alla. Han påpekar att många elever som behöver hjälp för att klara skolan ”kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund. Detta vet alla, men av någon anledning får man inte säga att inget kan hjälpa upp det”.
Repetition är all kunskaps moder, så läs citatet ovan igen. Ingenting kan hjälpa elever som inte kommer från goda socioekonomiska förhållanden.
Stillström menar att skolan ska koncentrera sig på att ge eleverna den utbildning som de förmår att tillgodogöra sig. Inget mer. Detta ska göra att de senare i vuxenlivet ska kunna leverera det de förmår. Och att blanda klasserna med hög- och lågpresterande elever avfärdar han som obetalt och olagligt barnarbete, trots forskning om den goda kamrateffekten.
Stillströms idealskola är oförblommerat elitistisk där eleverna ska behandlas utifrån var och av vem de är födda. De som har rätt förutsättningar från början, ska ges de bästa möjligheterna att nå så långt som möjligt både i och utanför skolan. De som har det svårt behöver inte ens bemöda sig att vara i skolan, eftersom Stillström anser det bättre att de i 16-årsåldern ger sig in i arbetslivet.
Under mina år som skolledare på Tumba gymnasium i Botkyrka har jag mött hundratals nya elever varje läsår, som kommer från en mängd olika kommuner med olika bakgrund, inte minst socioekonomiskt.
Vissa av dem kommer, liksom jag själv, från hemmiljöer där föräldrarna kanske vill men inte kan hjälpa sina barn.
Men trots bristande stöd hemifrån tar de sitt liv i egna händer, vare sig de väljer ett teoretiskt program eller yrkesprogram.
Botkyrka är fyllt av blivande läkare, civilekonomer, jurister och elektriker, som ibland behöver extra hjälp i skolan, ibland inte. Precis som ungdomarna i Täby eller Danderyd.
Min enda förhoppning efter att ha läst Stillströms ovetenskapliga tyckande och tesdrivande att skolans uppdrag är att främja ett vi-och-de-samhälle, är att han är ensam om det.