sjukhus, sjuksköterska, akademiska
Foto: SVT
Debattinlägg

”Vården står och faller med sin personal”

Vårdupproret ·

”Personalen dukar under en efter en och vårdtagarna och deras anhöriga försvinner allt mer i en tjock dimma av statistik och misstag”, skriver Emma Ed.

Om debattören

Emma Ed
Undersköterska

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Vården och omsorgen i Sverige är outstanding rent tekniskt. Men den står och faller med all den personal som gör den värdig och rent av möjlig. Och i dagsläget faller den.

Det råder i dag en skriande brist på undersköterskor och sjuksköterskor i Sverige och kravet finns att vi ska utbilda fler för att möta behovet. Men är utbildning verkligen den bästa lösningen?

Enligt uppgifter finns det över 30 000 utbildade sjuksköterskor som arbetar med annat än just som sjuksköterskor. Behovet sägs vara 27 000 nyutbildade fram till 2022.

Antalet undersköterskor som valt annat yrke finns det färre uppgifter om. Jag kan bara tala av egen erfarenhet. Ur den klass jag gick i under undersköterskeutbildningen, är det inte många kvar i yrket.

Så verkar det rimligt att utbilda bort bristen? Eller borde vi snarare försöka behålla de utbildade i yrket, genom rimliga arbetsvillkor och en skälig löneutveckling över tid? Och skulle inte detta i så fall leda till att fler också sökte sig till yrket?

Jag har all respekt för alla yrkeskategorier inom vården och alla behövs, men detta måste påpekas:

Vem är det du kommer att se mest av vid en kontakt med vård och omsorg, kommunal som landstingsdriven?

Det är inte din kirurg som kommer hjälpa dig med toalettbestyren när du inte kan röra dig.

Det är inte din dietist som matar dig när armarna är brutna.

Det är inte din farmaceut som ser till att du verkligen kan få i dig dina mediciner.

Det är inte din sjukgymnast som dagligen tränar med dig för att du ska återfå din rörlighet.

Det är med högsta sannolikhet inte din läkare som både håller dig i handen och sticker dig i armen.

Det är inte ansvariga politiker eller ledning som lotsar dig genom ångest och sorg.

Det är inte enhetschefen som håller ett öga på dina vitala värden.

Det är inte den som lägger budgeten som kommer att se dig som den individ du är.

När man ser sina vårdtagare som individer inser man att schablontider och löpande-band-lösningar inte är värdigt.

Att då kämpa för att behålla medmänskligheten i vården riskerar att bränna ut en som personal om man vid det laget inte hunnit bli likgiltig.

Du är inte en produkt. Varför då lyssna på den ledning som behandlar dig som en?

Personalen dukar under en efter en och vårdtagarna och deras anhöriga försvinner allt mer i en tjock dimma av statistik och misstag.

Att springa ännu lite snabbare – ”för ingen dog ju (…?)” förra gången – är inte en hållbar lösning.

Det är dags att stå upp tillsammans: Vårdpersonal, patienter och anhöriga och kräva att de som styr börjar lyssna på oss det faktiskt handlar om!

Kom ut och visa ditt stöd den fjärde september.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.