Att människor flyttar från landsbygden lyfts i debatten fram som landsbygdens största problem. Men sällan nämns det att Sverige är ett av få länder i Europa där befolkningen faktiskt ökar på landsbygden. Det är dags att tala om det verkliga problemet: att unga människor saknas. Att bara tala om avfolkning riskerar att leda diskussionen fel, skriver Christel Gustafsson, Jordbruksverkets landsbygdsstrateg.
Varje debatt eller inlägg kring landsbygden börjar numera med påståendet att Sverige urbaniseras snabbast i EU. Bilden av den svällande storstaden kombineras med eviga flyttlass från landsbygden. För om befolkningen ökar i staden, måste den ju minska på landsbygden. Logiskt, men inte helt sant. När vi ideligen talar om växande städer till följd av utflyttning från landsbygden riskerar vi att fokus hamnar fel. Den stora utmaningen ligger i skeva åldersstrukturer.
Att Sverige urbaniseras snabbast var slutsatsen av en mätning från Eurostat. Den visade att vi har några av EU:s snabbast växande städer. I samma undersökning visades att Sverige är ett av få länder i EU som har en ökande landsbygdsbefolkning. Det senare har helt glömts bort i debatten. I stället hörs gång på gång att landsbygden töms på folk nu när vi urbaniseras så fort.
Befolkningsutveckling består av födda, döda, inflyttade och utflyttade. Många städer som växer gör det till följd av inflyttning, ofta från andra länder, och för att man har en ung befolkning som föder barn. Fler än de som dör.
Vi har idag landsbygder i Sverige som ökar i befolkningstal till följd av inflyttning. Vi har också glesbygder eller landsbygder som har vikande befolkningstal, ofta till följd av en skev åldersstruktur. Historiska utflyttningar har skapat samhällen där medelåldern är väldigt hög. Invånarna skaffar inte barn, de dör.
Landsbygden som helhet har idag befolkningstillväxt i åldersgruppen 50+. Samtidigt har man befolkningsminskningar i grupperna 0-20, 20-30 och 30-50 år (uppgifterna är hämtade från Allt om landet, Jordbruksverkets statistiksammanställning över Sveriges landsbygder). Resultatet blir en åldersstruktur i form av en upp- och nedvänd pyramid.
Framtidskommissionen pekade ut skeva åldersstrukturer som en av våra stora framtidsutmaningar. Allt fler äldre i relation till antalet yngre ställer nya krav på samhället. Framtidsscenarierna för städerna är redan verklighet på många landsbygder. På landsbygden och den glesa landsbygden finns ett stort underskott av unga i relation till antalet äldre.
Detta är en utmaning inte bara för gles landsbygd, utan för hela samhället. Hur organiserar och bygger man välfärd när allt färre är i arbetsför ålder? De lösningar som nu uppstår på många håll i landet kan vara viktiga att lära av även för staden. Lärdomar som sannolikt kommer att behövas ganska snart.
Tala gärna om urbaniseringen, och de utmaningar den innebär för samhället. Men koppla inte slentrianmässigt ihop den med eviga flyttlass från landsbygden. Det leder diskussionen fel.
Vi behöver istället en diskussion kring hur vi klarar välfärden med skeva åldersstrukturer. En verklighet som flera landsbygder redan befinner sig i. Och en möjlig framtida verklighet för hela landet.