En av de viktigaste sakerna vi har att rösta på vart fjärde år är de eventuella ändringar av vår grundlag, som kräver två riksdagsbeslut med ett nyval emellan. Hur många av dessa ändringar har du fått ta reda på innan valet?
Våra lagar kan sägas ha tre nivåer. Överst ligger grundlagen. Den är så viktig, att inte ens riksdagen kan göra ändringar i den utan att det sker i två beslut med ett nyval emellan. Detta för att Sveriges väljare skall kunna förhindra att hela vår konstitution görs om.
Tyvärr har jag aldrig sett någon enda grundlagsändring nämnas vid något av de riksdagsval jag följt under mer än 40 år, så uppenbarligen tycker inte våra politiker att valboskapen skall bry sina små hjärnor med så komplicerade frågor.
Under grundlagen ligger de vanliga lagarna, dessa beslutar riksdagen om direkt, utan krav på omval emellan två beslut. Det finns vissa verktyg att
tillgå här (såsom minoritetsbordläggning) för att förhindra vanvettiga beslut, men det är ytterst ovanligt att de tillgripes.
Och när det, som i FRA-lagens fall, sker, så klarar inte riksdagsmännen av att hantera situationen korrekt ändå (såsom att ta upp till förnyad debatt), så de där mekanismerna kan vi bortse ifrån.
Det viktiga är att man vanligen måste ha en riksdagsmajoritet för förslaget, och att det alltså rent teoretiskt (kräver riksdagsmän med integritet, vilket vi ju dessvärre saknar) går att stoppa en regering som löper amok.
Under lagarna har vi förordningar. Dessa beslutas av regeringen och alltså inte av riksdagen, den organisation som enligt grundlagen skall vara vår lagstiftande. Man kan alltså fråga sig om det inte rent av är grundlagsvidrigt med förordningar, men det får bli en annan historia.
För att nu knyta ihop ovanstående tre nivåer, så är det alltså så, att våra fiffiga politiker har kommit på den briljanta idén att de mycket enkelt kan smita ifrån väljarnas teoretiska möjlighet att stoppa en grundlagsändring.
De lägger helt enkelt till en bisats till valfria paragrafer i grundlagen, där de refererar till en lag som medger undantag från grundlagen.
Och, hey presto!, helt plötsligt räcker det att ändra lagen så har man ändrat grundlagen. Men när man väl gått så här långt, varför inte gå ett steg längre? Och det är här “regeringen meddelar föreskrifter” kommer in — det vill säga
förordningarna.
Nu kan alltså regeringen, utan att behöva besvära riksdagen, göra ändringar i grundlagen! Fiffigt, eller hur?
Nu fattas det bara ytterligare ett steg, låt oss kalla det statsministerpropåer, så har vi fått oss en trevlig liten diktatur, där statsministern inte ens behöver besvära resten av regeringen när han vill ändra grundlagen.
Jag repeterar: förordningen är ett kryphål i lagen, som i sin tur är ett kryphål i grundlagen.
Regeringen har här, av okunniga riksdagsmän, getts fullständig kontroll över gällande grundlagsskydd av vår personliga integritet, och alla befintliga kontrollmekanismer har försatts ur spel.