Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i både Sverige och i den övriga världen. Nästan fyra av tio svenskar avlider av sjukdom i hjärta och kärl.
Färska siffror som Hjärt-Lungfondenpresenterar i Hjärtrapporten i dag, visar en mycket positiv utveckling inom hjärtinfarktsområdet. Dödstalen har halverats sedan 1996, från drygt 15 000 avlidna till 7 700 avlidna, varje år.
Samtidigt ökar dödligheten i andra sjukdomar, som till exempel hjärtsvikt och hjärtrytmrubbningar. Mycket forskning återstår för att hitta metoder för att diagnostisera och behandla de här sjukdomarna på bästa sätt.
Trots framstegen när det gäller behandling av hjärtinfarkt finns fortfarande brister i den svenska hjärtsjukvården. Årets Kvalitetsindex, som Hjärt-Lungfonden presenterar i samarbete med kvalitetsregistret Swedeheart, visar på stora skillnader mellan sjukhusen i Sverige.
Kvalitetsindex bygger på uppgifter som landets sjukhus själva skickar in och indexet speglar all vård vid hjärtinfarkt, från det akuta omhändertagandet till eftervården som är så viktig för att minska risken för återinsjuknande.
Resultaten för eftervården som presenteras i Hjärtrapporten, är nedslående.
Bara 12 procent av landets sjukhus når de uppsatta målen ett år efter en hjärtinfarkt. Under 2013 förbättrades resultaten något, men nivåerna är fortfarande långt ifrån de 40 procent i måluppfyllelse som Swedeheart bedömer är rimliga att nå.
Skillnaderna mellan sjukhusen är också stora över landet.
Nu efterlyser vi mer jämlik vård över hela landet och extra satsningar på eftervården. Vi vet att sjukhusen har olika förutsättningar eftersom patientprofilen ser olika ut, men uppföljningen efter en infarkt är oerhört viktig. Alla som drabbas av sjukdom har rätt till uppföljning och stöd för att minska riskerna att drabbas på nytt.
Vården behöver mer resurser och måste bli bättre på att arbeta hälsofrämjande.
Medicinsk forskning bör tillämpas vid eftervården på samma sätt som vid det akuta omhändertagandet. Studier från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi visar att den medicinska forskningen ger stora vinster för samhället i sparade liv och i pengar när den kommer vården till del.
Ett annat allvarligt problem är stora sociala skillnader, både vad det gäller risken att insjukna och dö. Forskningen visar att ekonomisk stress och bostadsort spelar en viktig roll för sjukdomsutvecklingen.
Vissa grupper är flerfaldigt mer drabbade av sjukdomar som diabetes, stroke och hjärtinfarkt. För många handlar det om flera års kortare livslängd. Det är oacceptabelt.
Vi måste bli fler i samhället som på olika fronter hjälps åt för att rädda människor från att bli sjuka och dö. Små förändringar i levnadsvanor kan minska risken för att insjukna i hjärt-kärlsjukdom.
De senaste forskningsresultaten inom livsstil och hälsa, som bygger på evidensbaserad kunskap, måste nå ut till fler. Det krävs också kraftfulla satsningar, inte minst politiska, på såväl forskning som förebyggande arbete och eftervård.
För att alla hjärtsjuka i landet ska få högkvalitativ och lika vård krävs mer forskning och att resultaten snabbt omsätts i praktiken så att de når ut till alla drabbade.