I år fyller föräldraförsäkringen 40 år. Fyrtio år av världens mest generösa föräldrapolitik och ändå har vi i princip inte kommit någon vart.

Det handlar inte bara om jämställdhet, om pappor som får bättre relationer med sina barn och att färre par skiljer sig om man delar på föräldraförsäkringen så som det från början var tänkt.

Nej, det handlar faktiskt om hårda fakta, om ekonomi. Ur såväl makro- som mikroperspektiv. Det finns en hel del som talar för att alla – såväl samhälle som enskilda familjer – faktiskt vinner på att dela lika. Och vi vinner mycket.

Om alla familjer skulle börja dela på föräldraledigheten skulle det få stora positiva ekonomiska konsekvenser för samhället. Ju mer vi arbetar, desto mer skattepengar finns att fördela.

Sverige har inte råd att låta en stor del av arbetskraften vara utanför arbetet. Särskilt inte de med eftergymnasial utbildning. Det är dyrt att låta utbilda människor som sedan inte kommer att betala tillbaka i form av olika skatteintäkter.

Idag är det fler svenska kvinnor än män, som har valt att vidareutbilda sig på universitets- eller högskolenivå. Därför är det bra om kvinnor också arbetar heltid efter avslutad utbildning och så att säga, betalar tillbaka det staten har kostat på dem.

Under ett helt arbetsliv skiljer det 3,6 miljoner kronor mellan mäns och kvinnors inkomster i Sverige. Det beror till viss del på att man inte får lika lön för lika arbete, men den främsta orsaken är faktiskt att män arbetar mer än kvinnor.

Långt fler kvinnor än män arbetar deltid, och dessutom i anställningsformer, som exempelvis vikariat, där det sällan eller aldrig utgår tjänstepension.

Många av de kvinnor som arbetar deltid vill gärna jobba mer, men har antingen svårt att få heltidstjänster eller upplever att de inte hinner med både familj och arbete. Då får oftast arbetet stå tillbaka.

Kvinnor blir oftare sjukskrivna än män. Risken för sjukskrivning för mammorna ökar betydligt efter att andra barnet har kommit. De som främst är i riskzonen är kvinnor med samma lön och utbildning som papporna men som samtidigt tar ett större ansvar för barn och hem på grund av rådande samhällsnormer.

När andra barnet är sex år gammalt är risken dubbelt så hög att kvinnan blir sjukskriven än mannen. Stressrelaterade sjukskrivningar kostar Sverige nästan tre miljarder kronor om året i sjukersättning och aktivitetsstöd. Mer än två tredjedelar av de stressjukskrivna var kvinnor.

Här kommer den delade föräldraförsäkringen in. Studier har visat att par börjar fördela det obetalda hushållsarbetet mer jämlikt när mannen varit hemma med barn i mer än fyra veckor.

Vi blir alltså mycket mer jämställda i hemmet även efter föräldraledigheten när vi delar på föräldraförsäkringen. Då kanske kvinnorna slipper bränna ut sig och belasta sjukvård och andra sociala instanser.

Samtidigt blir vi mer jämställda i samhället eftersom kvinnorna inte halkar efter inkomstmässigt och dessutom kan generera mer pengar till både familj och stat.

Kvinnors lägre intjänade pension leder också till högre utgifter från staten i form av andra socialförsäkringar som då behöver utnyttjas. Ur ett makroperspektiv föreligger således inga hinder. Hur ser det då ut för familjen?

Familjer där man inte har råd att låta pappan vara hemma? Tyvärr kommer man kommer inte ha råd med så väldigt mycket mer efter att föräldradagarna tagits ut heller. För ett ojämställt uttag av föräldraförsäkringen leder till att familjens sammanlangda inkomst fortsätter att sacka efter.

Enligt försäkringskassan rapport tar det, i familjer där pappor tar ut 0-20 procent av föräldrapenningen, 5 år innan mammans inkomst är tillbaka på den nivå den var ett år innan graviditeten, och efter 8 år har den inkomsten ökat med 24 procent.

Det kan jämföras med familjer där pappan tar ut 80-100 procent av föräldrapenningen, där mammans inkomst är tillbaka i nivå med innan graviditeten efter 2 år, och efter 8 år har inkomsten ökat med 77 procent jämfört med inkomsten ett år innan graviditeten.

Det är ganska mycket pengar som den enskilda familjen faktiskt skulle tjäna, “bara” genom att dela på föräldradagarna på ett jämställt sätt. Och på ganska kort tid dessutom.

Nu har vi chansen! Vi vill uppmana den nya regeringen att utreda hur en annan lösning skulle se ut, hur jämställdhetsbonusen istället kan användas till att förstärka föräldraförsäkringen med utökat stöd för de familjer som faktiskt inte rent ekonomiskt klarar en annan fördelning.

För självklart är detta inte en problemfri övergång, och på kort sikt kommer det inte att vara helt lätt för alla. Man bör även se hur de ökade skatteintäkterna från de nu arbetande kvinnorna skulle kunna användas för att finansiera detta skifte.

De som är egenföretagare kommer säkerligen också uppleva en del problem, men vi vill uppmana varje familj att försöka hitta mer kreativa lösningar i fördelningen av ledigheten genom att faktiskt använda möjligheten att ta ut halva, eller delar av dagar. På så sätt kan båda jobba en del även under barnens första år.

Vi kan slutligen fråga hur rimligt det är att staten ska finansiera en försäkring som cementerar och främjar stereotypa könsroller, som i sin tur leder till en sämre ekonomisk situation för kvinnor både nu och i framtiden. Låt inte de kommande 40 åren fortsätta på samma sätt!