I en debattartikel på SVT Opinion ifrågasätter studenten Simon Sjungare förekomsten av privata banker. Hans argumentation bygger på ett förstatligande av samtliga banker och alla andra delar inom nationalstatens infrastruktur.
I mina ögon så ser jag det som att Simon önskar att Sverige blir en planekonomi enligt Marxistisk förlaga. Det är en icke önskad väg.
De som känner till min argumentation från den offentliga debatten vet att jag sällan omfamnar storbankerna, men däremot så ifrågasätter jag inte marknadsekonomin som system.
Simons faktakoll har brustit redan inledningsvis. Jag citerar: ”Bankernas vinster 2013 var in något fall över tio miljarder”.
Upplysningsvis så gjorde ingen av Sveriges fyra storbanker mindre än tio miljarder i vinst. Den storbank med lägst vinst var Swedbank som gjorde drygt tretton miljarder kronor i vinst och den bank med störst vinst var Nordea som skrapade ihop nästan 30 miljarder. SEB hamnade på 14,5 miljarder i vinst och SHB på 14,3 miljarder – allt enligt boksluten i länkarna.
För de fyra bankerna tillsammans blev vinsten i fjol drygt 70 miljarder, för 2014 förväntas de växa med 16 procent.
Enligt mig är inte lösningen ett förstatligande av bankerna.
Jag tror nämligen inte att staten är rätt aktör att utveckla nya innovativa tjänster för att lösa finansiella problem som finns bland hushåll, företag och stat.
Jag ifrågasätter på inget sätt Riksbankens roll eftersom denna institution är nödvändig för att inte tappa greppet om penningpolitiken.
Men jag ifrågasätter fullständigt att samma myndighet, eller jurisdiktioner helägda och styrda av denna myndighet, skulle svara för skapandet av alla de finansiella tjänster som efterfrågas i vårt samhälle.
Simon Sjungare gör det lite väl enkelt för sig när han talar om bankernas affärsidé som att köpa pengar billigt och säja dessa dyrt.
Som ett exempel jobbar jag själv på en bank där vi ser vår uppgift som att erbjuda kunden möjligheten att göra finansiella investeringar i värdepapper på snabbaste och smidigaste vis till ett pris som är en bråkdel av vad traditionella banker erbjuder.
Men Simon Sjungare har en poäng i att vinsterna hos storbankerna är provocerande höga.
Jag tror att riksdagen och regering kan spela en central roll i att förändra den oligopolmarknad som bankerna har lyckats skapat.
Min lösning på detta innehåller bland annat följande:
- Öka transparensen – staten kan med fördel främja projekt och initiativ som syftar till att öka jämförbarheten mellan bankernas olika tjänster (till exempel bolån, sparkonton, blancokrediter och finansiella produkter).
- Förenkla processen att byta bank genom att harmonisera strukturen för kontohantering. Kunden ska kunna ta med sig sitt bankkontonummer vid bankbyte tillsamman med alla förinställda uppgifter om autogiron och förregistrerade plus- och bankgirokonton med mera.
- Lätta på regelbördan för att driva bank. Den regleringsvåg som sköljt över bankerna efter finanskrisen har ytterligare ökat inträdesbarriärerna för att driva bank. Detta motverkar konkurrens eftersom mindre aktörer effektivt trängs undan då de drunknar i kostnader för regelefterlevnad.
- Inför privatekonomi som ett obligatoriskt ämne i grund- och gymnasieskolan. Genom att bestycka kommande generationer med större privatekonomiskt kunnande och själförtroende så skapar vi smartare konsumenter som vet att konkurrensutsätta olika erbjudanden mot varandra.
Det här är bara några av de exempel där insatser från staten skulle kunna skapa en ännu bättre bankmarknad, till kundernas fromma.
Mitt mer konstruktiva förslag till Simon Sjungare är att sluta lägga kraft på tankar om bankförstatligande och istället själv starta en bank tillsammans med fler skarpa personer och ett antal stora finansiärer.
Fundera på vilken del av bankerbjudandet som det finns störst möjligheter att snabbt skapa förbättringar inom.
Nästa år förväntas bara storbankerna göra över 80 miljarder kronor i vinst och är Sjungare riktigt skicklig på att möta ett kundbehov så kommer han snart kunna se fram emot att äga en del av den vinstkakan.
Men i marknadsekonomin är det i slutändan kunderna som har makten – så se till att alltid sätta kunden först.
Förstatliga inte bankerna – men låt staten spela en aktivare roll!