Debattinlägg

Grisarna på grillen känner smärta och sorg precis som vi

GRILLSÄSONG ·

Pelle Strindlund, författare, om att välja vegetariskt i sommar:

På sommaren lägger vi gärna en fläskfilé på grillgallret, att grilla är ju att vara normal. Men traditioner är ett svagt argument i andra sammanhang – våld mot kvinnor och förakt mot homosexuella är också sådant som förekommit i årtusenden. Av Sveriges tre miljoner grisar lever nittionio procent hela sina liv i trånga boxar på ett kalt betonggolv. Vi behöver inte plåga och döda dem för att äta gott. Gör som nyblivne veganen Bill Clinton – släng en sojakorv på grillen i sommar, skriver Pelle Strindlund, författare.

Nu börjar industrisemestern – och med den grillsäsongen. Många svenskar kommer de närmaste veckorna att täcka klotgrillens galler med chorizo, revbensspjäll och fläskfilé, kanske inspirerade av TV4:s nya program Grillmästarna. Att grilla är att vara normal. Men skulle det vara lika självklart om vi träffat de varelser vi tillagar?

I Västergötland mötte jag Liv, en vanlig ”pigghamgris”. Vid ett års ålder togs hon om hand, med sin syster Olivia, av en familj på landet. Tillsammans levde de två i den inhägnad som byggts åt dem. De fick existera för sin egen skull – familjen är vegetarianer – och bökade i marken, lekte och jagade varandra.

De vilade i skuggan, rullade sig i gyttjepölar och letade efter något ätbart i jorden. På nätterna sov de tätt ihop på en bädd av halm i ladugården. En natt dog Olivia. Troligen stannade hjärtat plötsligt, för på kvällen hade hon varit frisk och kry. Grisarnas ”adoptivföräldrar” berättade att Liv på natten själv börjat begrava Olivia genom att lägga grankvistar över henne. Hon visade sorg på ett tydligt sätt. Hon låg ner och åt inte på en vecka – innan hon sakta återfick livslusten.

Den Liv jag bekantade mig med var en nyfiken, pigg och välmående individ, som lät sig bli kliad över den grova vita pälsen. Varför äter vi sociala, intelligenta och kännande varelser som grisar?

Maria Arnholm, jämställdhetsminister, uttrycker den vanliga föreställningen att djuren far väl i vårt land: ”Att djuren lider är inte det vanliga. Det finns ju mycket matproduktion där djuren har bra liv och sedan dör de.”

Vilka tänker hon på? Av Sveriges tre miljoner grisar lever nittionio procent hela sina liv inomhus, i trånga boxar på ett kalt betonggolv. Sommaren är särskilt svår. Det blir varmt i stallarna.

Också enligt Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin är det i sin ordning att äta andra: ”Människan har alltid levt på djur.” Traditionen är emellertid ett svagt argument. Våld mot kvinnor, förakt mot homosexuella, främlingsfientlighet, religiös intolerans och tortyr är sådant som förekommit i årtusenden. Att något existerat en lång tid är inte i sig en anledning att bevara företeelsen. Författaren Liza Marklund motiverar sina animaliska matvanor med egenintresset. Djuren får plikta med livet för att ”de är goda att äta”.

(Samtliga citat ovan är från intervjuer i radioprogrammet Christer i P3).

Men vi behöver inte plåga och döda för att äta gott. Det finns ett växande utbud av vegetariska livsmedel att lägga intill grönsakerna på grillen: biffar, burgare och korvar av soja- och veteprotein.

De nya produkterna är en del av en vidare trend. I USA har kändisar som tv-personligheten Ellen DeGeneres och ex-presidenten Bill Clinton kommit ut som veganer. I Sverige serverar Way out West, en av sommarens stora musikfestivaler, enbart vegetarisk mat. Allt fler skolor och företag hakar på Köttfri måndag-initiativet.

Vi kan låta semestern bli en tid att växla över till sant goda matvanor – goda både för oss och för djuren.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.