När statsminister Stefan Löfven (S) läste upp sin första regeringsförklaring 2014 slog han fast att den nya regeringen är en feministisk regering och att jämställdhetsperspektivet ska prägla alla beslut regeringen fattar.
Sedan dess har retoriken ekat tomt och jämställdhetssatsningarna lyst med sin frånvaro.
I går presenterade den röd-gröna minoritetsregeringen sin första ordinarie statsbudget. Inte oväntat består budgeten av en rad skattehöjningar och jobbfientliga reformer.
Den kraftigt höjda skatten på investeringssparkonto (ISK) och försämringarna av RUT-reformen är två förändringar som riskerar slå hårdast mot kvinnor med låga inkomster och lågt kapital.
Kvinnor som i större utsträckning arbetar deltid, bär huvudansvaret för uttaget i föräldraförsäkringen och är hemma med sjuka barn är extra utsatta då de har sämre löneutveckling, mindre sparkapital och lägre pensionsintäkter.
De kommer med försämringarna i RUT få det svårare att få livspusslet att gå ihop och återigen tvingas ta större ansvar för det oavlönade jobbet hemma.
Försämringarna av RUT-reformen är också oroande utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv.
Sedan reformen infördes 2007 av Alliansregeringen har 20 000 nya arbeten skapats.
Antalet företag som startats och drivs av kvinnor har växt kraftig genom åren. En tidigare svart sektor har blivit vit och tusentals kvinnor har fått trygga anställningsvillkor.
RUT-reformen har framförallt gynnat kvinnor med utländsk bakgrund. En grupp som tidigare stått långt bort från arbetsmarknaden, men som tack vare RUT fått sitt första riktiga jobb och en riktig lön.
Många företag har startats upp av utrikesfödda kvinnor och de i sin tur har bidragit till att flera nya jobb tillkommit. Nu riskerar den positiva trenden stanna av.
Huvudarkitekterna bakom försämringarna av RUT är Vänsterpartiet.
Ett tillväxtfientligt parti med en närmast militant övertro på höga skatter och besatthet av den offentliga sektorn som enda källan till jobbfrämjande politik.
Det är svårt att glömma Vänsterpartiets grova retorik från valrörelsen som understöddes av övriga vänsterpartier om att städjobb är ”skitjobb”. Tusentals hårt arbetande kvinnor har stämplats som ”pigor” och ”tjänstefolk”. För mig är det en unken människosyn.
Min mamma har arbetat hårt för sin egen och familjens försörjning. Hon har haft många städjobb. Det har varit tufft och slitsamt men hon har med stolthet gått till jobbet varje dag.
Varför vill vänsterpartierna ta den stoltheten ifrån henne? Varför kan inte hon få känna att hon är en del av Sverige och vara med och bidra till den ekonomiska utvecklingen?
Ekonomisk frihet är ledorden för oss liberala feminister. Det är grunden för kvinnors möjlighet att forma sina liv och fatta egna beslut.
Den rödgröna nedmonteringen av RUT-reformen kastar tillbaka kvinnorna till en svart marknad och gör dem fattigare på riktiga jobb, avtalsenliga löner och pensionsintäkter.
Det sker dessutom i en tid när många människor kommer till Sverige och vårt land står inför stora integrationsutmaningar.
Istället för att värna den reform som stärkt utrikesfödda kvinnors ställning på arbetsmarknaden har man nu valt att stänga igen den viktigaste dörren till jobb och egenförsörjning för tusentals kvinnor.
Det borde inte anstå en feministisk regering som säger sig värna jämställdeten.