Foto: Privat
Debattinlägg

”Man flyr inte till något, man flyr från något, krig!”

Ensamkommande flyktingbarn ·

”Det finns väldigt många fördomar om ensamkommande. En av de vanligaste är att alla ensamkommande barn ljuger om sin ålder och att de egentligen är vuxna”, skriver Hamed Rezai .

Om debattören

Hamed Rezai
Ensamkommande flyktingbarn

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Jag heter Hamed och är 18 år. Jag lever ett lugnt liv med skolgång och ibland arbete vid sidan om. I framtiden planerar jag att läsa till civilekonom och jobba på bank.

Men mitt liv har inte alltid varit så lugnt. När jag var 12 år tvingade kriget min familj att fly, från Afghanistan där jag är född till Syrien.

Tre år senare flydde jag igen, på min mammas initiativ, för att inte tvingas in i kriget där. Därför kallas jag ensamkommande flyktingbarn.

I Sverige skrivs och pratas det väldigt mycket om ensamkommande, men man pratar sällan med oss. Därför skulle jag, som en av alla ensamkommande, vilja ta chansen att bemöta några av de saker som sägs om oss och även ge min bild av bemötandet här i Sverige.

Det finns väldigt många fördomar om ensamkommande. En av de vanligaste är att alla ensamkommande barn ljuger om sin ålder och att de egentligen är vuxna.

Jag själv var 15 år när jag kom till Sverige och jag tror att de flesta andra ensamkommande också är minderåriga med stor marginal när de kommer hit.

Däremot begås det ofta misstag när man räknar om från andra tideräkningar till den vi har i Sverige. Enligt mitt svenska personnummer är jag till exempel ett halvår äldre än vad jag egentligen är.

Men även om jag tror att de flesta är ärliga har jag inte svårt att förstå dem som ljuger om sin ålder av rädsla för att skickas tillbaka till krig.

Vissa påstår också att många ensamkommande och andra flyktingar egentligen inte behöver fly utan bara kommer hit för att utnyttja det svenska välfärdssystemet.

Men man flyr inte TILL något. Man flyr FRÅN något. Från Krig!

Resan hit är så svår att man inte gör den om man inte måste. Eftersom det inte finns lagliga vägar in i europa för de som vill söka asyl tvingas man förlita sig på smugglare och utsätta sig för livsfara.

Jag har bland annat rest mellan länder genom att hålla mig fast under en lastbil och ibland har jag inte haft möjlighet att äta på flera dagar i streck.

Som flykting och papperslös är man väldigt utsatt på alla sätt och har svårt att kräva rättvisa. De gånger jag har haft kontakt med polis har jag inte fått hjälp utan har blivit slagen.

Till er som tror att flyktingar kommer hit för att utnyttja det svenska välfärdsystemet vill jag också säga att jag visste ingenting om Sverige innan jag kom hit.

Jag blev väldigt positivt överraskad av det varma bemötande jag fick här. Istället för att bli sedd endast som en invandrare och slagen av polis blev jag i Sverige bemött som en människa.

Som ett ensamt barn i behov av hjälp. En taxichaufför körde mig gratis till Migrationsverket. Inom en timme hämtades jag därifrån av ett boende som välkomnade mig med en kram.

Jag blev förvånad över att få gratis boende, mat och skolgång och imponerad av hur Sverige tog emot mig. Som ni förstår var det stor skillnad jämfört med hur jag blivit behandlad i andra länder.

Men den senaste tiden, efter alla brandattentat och attacken i Trollhättan, känner jag mig inte längre lika välkommen och trygg. Dessa handlingar är tydligt rasistiska.

Samtidigt är mördaren själv, som såg snäll och blyg ut, ett exempel på att man inte ska döma människor utifrån utseende. Nu för tiden tittar jag ofta på människor i min omgivning och undrar vad de tänker om mig. Jag känner mig inte trygg någonstans. Inte i min skola. Inte ens i mitt hem.

Jag tror att många i det svenska samhället känner sig otrygga, både i nuet och inför framtiden. Politiker måste ta situationen på allvar och göra någonting åt det.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.